Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ger äfven ett ibland skalen hvarföre detta skådespel aldrig blef
populärt.
Det mest rörande och patetiska stället i denna tragedi säger
Warton vara den scen der Marcella, drottningens hofdam,
berättar prins Porrex mord. Hon utbrister vid slutet deraf i
följande klagan, som vi sökt återgifva i öfversättning:
0 drottning af demant! o marmorhjerta!
Om ej behaget af hans sköna anlet,
Om ej hans furstligt stolta gång och uppsyn,
Hans manligt fulla bröst, hans starka armar,
Hans ödla lemmar, så symmetriskt gjutna
Att mången stackars mö dem såg med tjusning, —
Om detta ej tillräckligt var att dämpa
Ditt hjertas blodtörst och förmå din hand
Att dolken fälla och hans anlet kyssa,
Med gråt af ånger att du tänkt så grymt:
Om detta ej tillräckligt var — hur kunde
Naturen dock din son dig mörda låta?
O! moder du! att mörda så ditt barn!
Gud måste sända ned med ljungeldsflammor
Från himlen något sällsynt straff åt dig.
Ack, ädle prins, hur ofta såg jag icke
Uppå din eldigt stolta häst dig gunga,
1 rustning skinande framför ditt tält,
Och med din flickas bandros på din hjelm,
Till hennes ära föra djerft den lans,
Som böjde hvarje kämpes kraft till jorden!
Hur ofta såg jag dig ditt spjutskaft rista!
Hur ofta såg jag dig ditt slagsvärd pröfva!
Det får mitt öga aldrig skåda mer!
Marcella är den enda qvinliga rolen i detta skådespel utom
drottningen: en modern dramaturg, anmärker Warton, skulle
haf-va gjort henne till den mördade prinsens älskarinna.
Det är en omständighet med denna tragedi som uttryckligen
förtjenar att anmärkas, den nemligen att den är det första
skådespel på engelska språket som är skrifvet på blankvers. Många
år förgingo innan detta orimmade versmått blef antaget på
Londons offentliga teatrar, men sedan Sackville och Norton gifvit
exemplet så begagnades blankvers ganska ofta i de skådespel som
enkom skrefvos för hofvets räkning eller för att uppföras inför
valda kretsar. — Enligt en gammal berättelse äro de tre första
akterna af detta skådespel författade af Norton, de två sista af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
