Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
annat år tidigare och grundar sig på ett mord som begicks under
Edward VI:s tid.
Tragediens fabel är följande: Alice, hustru åt Arden, en köp-r
man i Feveresham, befinner sig i en kärlekshandel med Mosbie,
en man af låg härkomst, bosatt i samma stad: de besluta att
mörda Arden; och när han en gång reser till London i affärer
leja de tre mördare, Black-Will, Shakebag och Green jemte
Ar-dens betjent Michael, att utföra brottet. Försöket misslyckas i
London, och Arden åtföljes på sin hemresa till Feveresham af
banditerna: de söka ånyo att utföra sitt uppsåt under det att
Arden gör en resa på ön Sheppey; men de misslyckas för andra
gången och deras offer räddas vid båda tillfällena såsom genom
en försynens skickelse. Slutligen återstår dem intet annat än att
mörda honom i hans eget hus: Mosbie sätter sig ned att spela
tärning med honom och derunder rusa Black-Will, Shakebag och
Green på honom bakifrån och mörda honom med lillhjelp af
A-lice Arden, Mosbie s syster Susanna och Michaöl. Hans lik föres
i hemlighet bort till ett ställe bakom gården; men man märker
blodfläckar på golfvet och upptäcker mördarnes spår i snön som
helt oväntadt fallit. Hustru Arden och Mosbie bekänna sitt brott
och de, jemte Susanna och Michael (som äfven hafva en
kärlekshandel med hvarandra), föras bort att afrättas. Epilogen
underrättar åskådarne att Shakebag blef mördad i Southwark,
Black-Will bränd i Flushing och Green hängd.
Karakterernå äro tecknade icke utan styrka och bestämdhet.
Arden är en ömhjertad äkta man och hans hustru är dålig
endast till följe af sin olyckliga förbindelse med Mosbie, hvilken
leder henne steg för steg till den yttersta graden af brottslighet,
men under ständiga samvetsagg och veka föresatser att vara
dyg-dig. Tieck yttrar att Mosbie alltid är nedrig och usel; men när
man i början af skådespelet hör honom yttra följande rader kan
man ej neka att äfven han har något försonande i sin karakter:
SäU är den man —hur groft hans bröd än är —
Hvars själ ej qväljes utaf onda tankar:
Men illa mättas vid ett yppigt bord
Den man, hvars själs begär är oförnöjsamt.
Min gyllne tid var när jag guld ej hade,
Ty fastän fattig då jag sof i lugn,
Och dagens möda födde nattens ro,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
