- Project Runeberg -  Tidskrift för litteratur / 1851 /
93

(1851-1852)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och nattens ro gaf dagens klarhet svalka.

Men se’n jag klättrat upp i trädets topp
Och sÖjU att bygga mig mitt bo bland molnen,

Hvar liten vindfläkt skaka kan min bädd
Och hota mig att störta ned till jorden.

Men ve! hvart leda mig min tankes trådar?

Den väg jag finna ville — fridens väg —

Är stängd bakom mig—jag ej vända kan,

Jag måste fram, om ock till farans port.

Utan att tala om särskilda partier förekommer åtminstone en
lyckad scen emellan Mosbie och Alice, hvilken omedelbarligen
följer på den nyss citerade monologen och i början af hvilken
A-lice, med en bönbok i sin hand, kämpar hårdt för att återvända
till dygden, men då hon slutligen känner sig sakna styrka
återigen öfverlemnar sig åt sin brottsliga passion. Mosbie frågar
henne i början: whvad, är du förändrad?" och hon svarar med
utsökt pathos:

Ja, till mitt fordna sälla lif igen:

Jag kastat af en skökas snöda namn
Och jag vill bli en ärlig mans —nu mer
Ej ärliga men ångerfulla hustru.

Ack, Mosbie, det var du som stal min ära
Och gjorde mig en skamfläck för mitt kön.

Mosbie gör henne förebråelser, hotar att öfvergifva henne för
alltid, och hon blir genast rädd.

Nej hör mig, Mosbie, endast två, tre ord:

Jag vill min egen tunga bita af

Om den blir bitter. Se på mig, o Mosbie,

Om du ej vill att jag 6kall dö. Ack, intet
Skall skydda ms$ för stormen i din blick.

Om krig du ropar, finns ej fred för mig:

Jag bot skall göra för mitt fel mot dig
Och bränna denna bönbok som jag bär,—

Det helga ord, som har från dig mig omvändt.

Se, Mosbie, jag vill slita bort dess Mad,

Hvartenda blad — och i dess gyllne permar
I stället gömma dina ljufva bref.

Och endast dem jag städse skall begrunda,

Min andakts nya, enda föremål!

Hadc Mosbie varit framställd såsom endast nedrig och usel,
så skulle Alice icke bafva haft den rietas te ursäkt för sin otrohet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:24:18 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tflitt/1851/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free