Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nare kände han en ovilja som mer än en gång åstadkom
vig-tiga politiska följder. Hans hustru och dotter stodo i smak och
talanger lägre än en hushållerska eller kammarjungfru nu för
tiden.
Af denna beskrifning torde någon förmoda att den engelska
esquiren i 4 7:de århundradet icke väsentligen skiljde sig från en
mjölnare eller värdshusvärd nu för tiden. Det är likväl ännu
några väsentliga karaktersdrag att tillägga, hvilka betydligt skola
förändra en sådan åsigt. Obeläst och oförfinad som han var,
var han likväl i några de vigtigaste punkter en gentleman. Han
var en medlem af en stolt och mäktig aristokrati, och utmärkte
sig genom många både af de goda och dåliga egenskaper som
tillhöra aristokrater. Hans familjestolthet var större än om han
tillhört de äldsta och ädlaste slägter; han kände alla sina
grannars slägtregister och vapen, och kunde säga hvilken af dem
utan rätt hade upptagit sköldhållare och hvilka af dem voro nog
olyckliga att vara sonsöner af aldermen. Han var embetsman,
och såsom sådan skipade han i sin hemtrakt en patriarkalisk
rättvisa, som oaktad t oräkneliga misstag och stundom tyranniska
handlingar dock var bättre än ingen rättvisa. Han var officer
vid milisen och hans militäriska värdighet, ehuru den kunde
väcka löje hos dem som gjort fälttågen i Flandern, höjde
honom dock i hans egna och hans grannars ögon. Man måste
således hos den tidens esquire tänka sig en förening af
egenskaper, som man väl nu för tiden icke träffar tillsammans hos en
engelsman — å ena sidan okunnighet och plumpa seder, å den
andra ridderliga tänkesätt, aristokratisk stolthet och ytterlig
ömtålighet om sin och sin familjs heder.
Ehuru stor landsbygdens förkofran varit under dessa 460 år,
så är dock städernas tillväxt ännu mera förvånande. För
närvarande är en sjettedel af nationen samlad i provinsstäder med
mer än 30,000 invånare — på Carl II:s tid var ingen enda
provinsstad så stor, och endast fvra hade öfver 40,000; dessa voro
Bristol, Norwich, York och Exeter. Manchester var redan då
en manufakturstad, men bade ej 6000 invånare och ingen
enda bokpress, ingen enda invånare nog rik att hålla
ekipage; nu öfverträffar det i folkmängd och rikedom sådana
hufvudstäder som Berlin, Madrid och Lissabon, har hundra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
