Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Londonerboen var en varelse af helt olika natur med Engels*
mannen på landet; det fanns ej samma beröring mellan dessa två
klasser då som nu. Endast de aldraförnämsta män brukade dela
året mellan landet och staden. Få esquires kommo till
hufvud-staden tre gånger i sin lefnad; ej heller var det då förmögna
borgares vana att andas frisk landtluft några veckor hvarje
sommar. Hufvudskälet, som gjorde sammansmältningen af
samhällets olika beståndsdelar så ofullkomlig, var den ytterliga
svårighet man då hade att färdas från ett ställe till ett annat. Af alla
uppfinningar, alfabetet och boktryckeriet undantagna, hafva de
uppfinningar som förkorta afståndet gjort mest till vårt slägtes
odling. Hvarje förbättring i kommunikationerna är en välgerning
i moraliskt och inlellektuelt lika väl som i materielt afseende, och
ej allenast lättar utbytet af naturens och konstens produkter, utan
sträfvar äfven till att utrota fördomar och antipatier mellan
in-vånarne i olika länder och landskap, och att sammanbinda alla
grenarna af den stora menniskofamiljen. Kommunikationerna i
England på Carl II:s tid voro i ett jemförelseyis dåligt skick.
Inga railvägar funnos utom några få af trä vid kolgrufvorna.
Vattenkommunikationerna inom landet voro högst obetydliga.
Några få försök hade med ringa framgång blifvit gjorda att
upprensa de naturliga strömmarna; knappast en enda segelbar kanal
hade ens blifvit föreslagen. Den tidens Engelsmän plägade med
en blandning af beundran och misströstan tala om den ofantliga
graf hvarigenom Ludvig XIV hade sammanbundit Medelhafvet
med det Atlantiska; föga trodde de att deras land skulle inom få
generationer på enskilda äfventyrares bekostnad blifva
genomskuret af artificiella floder, tillsammans utgörande mer än fyra
gånger Thames’, Severns och Trents sammanlagda längd.
Det var i allmänhet på landsvägarna som både resande och
Yaror fortskaffades. Och dessa vägar synas hafva varit vida
sämre än man kunde hafva väntat från den grad af välstånd och
odling som nationen redan då uppnått. På de bästa
kommunika-tionslinier voro hjulspåren djupa, backarna tvärbranta och vägen
ofta sådan att det i skymningen var omöjligt att urskilja den på
den öppna heden; det var ej exempellöst att resande rent af
tappade bort vägen. Det var endast i vackert väder som vägens
hela bredd, kunde begagnas. Ofta låg gyttjan djup på ömse si-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
