Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Norrmannens påstådda missnöje ined Magnus. 153
i
hvarpå Uppsveärne i dfet nyss omtalade brefvet honörn afskiklrat
funnit «mycken anledning att tro det hans fel och oordentfigå,
uppförande, nom sä .mycket utskrikes, har sm rätfa källa mer t
dess iHvi^ares vränga uttydning än uti Konungens enskylta och .
personliga förhållande.» Deremot anser Dr. F. Lagerhring hafva
fästat all för liten vigt så väl vid oroligheterna i Norge år 4 339,
som vid ett yttrande af Torfeus, hvaraf han sjelf vill sluta till
ett beständigt fortfarande missnöje hos Normännen med Magnus
och hans regering.
i
Granskar man närmare denna författare och jemför honom
med samtidiga urkunder och hans föregångare Peder Gausson,
hvars berättelse han öfversatt på latin , så finner man att
orsaken till det omtalda missnöjet icke var någon personlig ovilja
mot K. Magnus, utan att det snarare gällde föreningen med
Sverige, alldenstund spår deraf redan visat sig under
minderårigheten. Det omtalas äfven af Isländska Annaler (Köpenh. 4847,
s. $42), att K. Magnus låtit kröna sig i Sverige emot norska
erkebiskopens och andra mäktiga Norrmäns råd,, aendog hand»^
anmärker Peder Gausson, «var en god och mild Herre, qc var
ocsaa let at ofuertale.» När han sedan uppehöll sig mest i
Sverige ökades oron, och många af de förnämste tänkte skilja1 honom,
vid regeringen och utvälja en annan konung. Hufvudmannen för
upproret synes hafva varit Sigurd Hafthorsson, hvilken, likasom
en annan af de missnöjde (Finn ögmundsson), redan 4382 och
4333 förehaft dylika stämplihgar och, såsom afkomling af K.
Hakon Magnusson, torde hafva varit den som hade utsigter på1
tronen. Det utbröt 4339 men blef straxt dämpadt genom em
förlikning, hvari Sigurd förpliktade sig att uppgifva Akersborg
(Aggerhus) som han intagit, «endog K. Magnus», tillägger
Peder Gausson, «altid motte vaere i fryct oc fare, for hand hafde
giort det uden Norske raads samtycke.» Det är denna
anmärkning som Torfaeus, förmodligen missledd af Johannes Magnus
eller Ericus Olai, gifvit en något skarpare form*), meri han har
*) Raocére tamen in exukeratis animis remanente; unde ei perpe—
tuus a Norvegis metus salubria consilia seque ipsos ab eo contemto#
aegre semper ferentibus. Dr. F. slutar häraf att Norrmännen haft en
ständig, fruktan för konungen och han för dem, hvaraf det förra alls
icke ligger i orden, hvilka dessutom, om man ser på det sammanhang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
