Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den var utarbetad af trenne lagmän, hvilka såsom valda af me*
nigheterna och knapt en mansålder förut intagna i rådet, bort
anses såsom beskyddare af allmogens rätt Sålunda stadgas att
de nämnder som valde lagman och bestämde om bevillning
skulle, utom de andliga medlemmarne, till hälften bestå af frälse.
I öfrigt har den visserligen i det hela bekräftat de gamla rätts*
principerna, hvarföre ock de andliga protesterade mot dess stad*
gande om testamentsrätten; men huruvida, som Dr. F. (III. 108)
vill, den andel som lemnades allmogen vid konunga- och
lag-mansval samt beskattning kan anses såsom roedgifVanden hvilka
skola lända till aristokratiens, eller åtminstone till förmyndare*
regeringens ära, kan sättas mycket i fråga. Adeln var ännu år
1319 icke tillräckligt rotfästad, likasom allmogen ej var nog
nedböjd, att den skulle hafva med tacksamhet emottagit hvad
som bjöds den, och dessutom, hvilken ny regering har väl
underlåtit att vidtaga några åtgärder för att vinna folket, helst om
det är en revolution som bragt densamma till styret? Under
Albrekts tid erhöll adeln ej blott bestämda bekräftelser å gamla
friheter utan äfven konungens andel af sakörena utaf sina land*
boar, hvilket i förening med en utvidgad domsrätt och
införandet af tyska rättsbegrepp ledde derhän, att regeringen vid tid*r
punkten af Engelbrekts folkresning måste förordna, att ingen
måtte beröfva bönder och landboar deras barn. Jemför man
detta med det stadgandet att förrymda «bönder och landboar»
skulle återvända till godset, men ingen kunna qvarhållas längre
än tills legostämma var ute (Strengnäs Stadga’1437 och Landsl.
J. B. XXVI), så visar sig redan deraf, huru långt man var
kommen på den bana som i Danmark snart förde till bondens
lifegenskap.
Att det under Albrekts s. k. regering ej var de införda
Ty-skarne ensamt som störde landsfriden och emottogo förläningar,
ehuru de möjligen de första åren voro öfvervägaiide, kan med
temlig säkerhet slutas deraf att konungen år 4371 lemnat de
förnämsta slotten i rådets händer, samt att ibland de hos Stjern*
man (Höfd.-Minne) upptagna ståthållare och fogdar endast finnas
ett par utlänningar. Yid den, sedan Margareta kommit i
fullständig besittning af riket, beslutade reduktion af allt hvad som
under Albrekts tid kommit undan skatten, vare sig genom för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
