Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Motstånd mot 1842 års Fol&skokstadga. 187
♦
spotsk och föraktfull mot lägre, den skulle i sin sjelfviskhet
spränga alla sedliga band och bli på samma gång en slaf och ep
tyrann. Javäl, men man hade förgätit, såväl att denna
halfbild-ning ej kuode komma till vår allmoge utan att dit nedstiga från
våra s. k. bildade klasser, som att den hos båda ej länge kan
bibehålla sig, utan är endast en öfvergående vägbrytare för en
bättre och ädlare daning.
Det finns en talrik klass af aktningsvärda menniskor, hvilkas
skygga och tveksamma natur, i förening med oerfarenhet och
brist på vidsträcktare studier, gör dem misstrogna mot allt nytt
som de ej sjelfva pröfvat, det vill säga i första rummet mot allt
nytt utan undantag, men hvilkas redliga sinnelag och godahjerta
snart försonar dem med detta nya, så snart de sett att det ej
omstörtar verlden från grunden, utan att det verkligen förer
något godt med sig. Det är ej om dessa, den långsamt men ärligt
mognande öfvertvgelsens män, som vf här tala: de fördröja
reformerna men de motarbeta dem ej af princip, och deras redliga
<konservatism är ofta högst välgörande, för att genom återhållet
öfva och stålsätta kraften hos det påträngande nya. Men det finns
én annan vida farligare form af kärlek till det bestående, som
hänförer allt till sig sjelf, och oupphörligen fruktar för rubbningar
i sitt eget jemvigtsläge, som tror på intet annat evigt än
feno-menernas fortbestånd i framtiden, liksom den låtsar tro på deras
oföränderlighet från uråldern; som icke kan eller vill fatta en
försyn med vishet och kärlek utöfver dess eget mått af båda.
Det är en föga hugnande sak att betrakta denna sjelfviska
dolsk-het, i förbund med fördom och håglöshet motarbetande hvarje
framskridande, och dess hat mot folkundervisningens utvidgande
och förbättring har under de sista två decennierna gjort sig för
väl bekant för att här behöfva skildras: mordbranden 1848 på
det nyss färdigbyggda skolhuset i Floda församling i Dalarne var
en af dess dråpligaste bragder.
Och likväl, i trots af allt motstånd som fördom, egennytta
dier illvilja sökt att ställa i vägen’för den svenska folkbildningens
förbättring, har saken sjelf genom sin inneboende kraft och
upplyst folks redliga bemödanden vunnit en framgång som man icke
skulle hafva väntat. Föreliggande sammandrag af stift
styrelsernas andra treåriga berättelse gifyer oss, i detta afseende upplys-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
