Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186 ’ Aktift• medborgerliga pligter*
* \
gränsoma för vår artikel manade oss att taga pennan från pap-*
peret. Vi kunna dock ej undertrycka ett slutord. Tiden är ute
för de passiva dygdernas tillräcklighet, och samhällsfarorna tvinga
oss oemotståndligt att tänka på de aktiva. Den sjelfbehägliga
dolskheten vågar ej längre med Kain fråga sin skapare: «skall
jag taga vara på min broder?» Vi kunna ej längre missstaga oss
om nödvändigheten att genom en djupare fattning af våra sedliga
pligter sätta en dam för det lavinlikt växande samhällslidandet.
Första pligten är att gå till djupeUaf oss sjelfva, tränga till san- ’
ningen af vårt eget väsende, och derigenom bereda oss att efter
Skaparens bud «gå ut och göra godt», enhvar i sin stad.
Filan-tropien är på högsta modet, men den hår hittills ej visat sig så
mäktig som man kanske väntat, möjligen emedan den nog
mycket tänkt på sig sjelf och den intressanta figur den haft att spela
i andras ögon. Särskildt hafva vi på hjertat ett ord till qvinnan.
Hon är slägtets naturliga lärarinna: må hon ej svika sin .ädla
kallelse. Vi hafva sett Englands och Amerikas danade unga
qvin-nor, mindre än hos oss fjettrade af sällskapstonens eller
hushålls-mekanismens bojor, sätta sin högsta ära uti att gå ut och iså
kristendomens och civilisationens säd bland vildarne i Afrika/bland
idioterna i Asien, eller bland de råa nybyggarne i «den aflägsna
vestern.» Elisabeth Fry, henne som vi våga kalla samtidens
största qvinna, som vi sett egna sitt lifs bästa år att med
samhället försona de brittiska fängelsernas förtappade befolkning,
finna vi i blomman af sin ungdom, strålande af sällsynt fägring
och behag, omgifven af en aftonskola, börjande med ett och
slutande med sjuttio öfvergifna barn, som utan henne skulle hafva
unjburit uppfostrans välsignelser; och det oaktadt fanns knapten
bättre maka och moder. Vi höra dagligen våra bildade qvinnor
klaga öfver tomheten af vårt vanliga umgängeslif och bittert
beklaga bristen på högre lefnadsintressen. Nå väl,, det är ej brist
på arbete, utan att de behöfva gå till Lappland eller
Söderhafe-Öarne: lasten och eländet stå två steg från deras egen dörr.’ Vi
se dem, i värman af det ädla hjertats ingifvelser, bilda föreningar
- för alla.goda och värdiga ändamål, för flickskolor, för
vanvårdade barn, för befriade fångar. Vi önska dem framgång i dessa
vackra bemödanden, och de skola erfara den i samma mån som
de glömma att någon ser på dem, som de lära sig att med klok-»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
