Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Robert Greene (f 459$) var en skald/ eom förvärfvade
sig ett utomordentligt anseende för ett jämförelsevis gpdt pris.
I sina noveller och pamfletter nr han full af affektation; men
vanligen elegant voch stundom vältalig: hvad som ofta
mi$s-pryder hans arbeten är imitationen af Lilys populära men barns*?
liga menér. Hans uppfinning är’ fattig genom saknaden af ep
kraftfull fantasi; men hans diktkonst är’ likväl i allmänhet liilig
OCh täck. I uttryckets lätthet och ymnighet täflar han med
sin samtida Peele. Hans vanliga fel — mera framstående i hans
skådespel än öfriga poemer — är bristen på enkelhet; sina pe-*
dantiska hänsyftningar på klassiska författare hade han
gemen-samma med den tidens andra lärda skriftställare. Greene var
nemligén liksom Marlowe en slump af universitetet i Cambridge.
Det hörde till Shakspeares goda lycka i fall han, såsom man
påstått, till en stor del saknade lärda studier, ty han var
deri-genom, om ej af annat skäl, fri från det fel som denped sam-*
manhängde. Till ett profstycke på det slags manér hvartil}
den pedantiska lusten att i tid och otid braska med
mytholo-gisk och antiqvarisk lärdom i förening med böjelse för a(]PekT
tation och öfverdrift i allmänhet, den tiden kunde loda män af
talang, anföra vi föjyamje fragment ur Greene? skådespel
Orlando Furioso. Hjelten skall föra sin brud i triumf öfver bsfvet
hem till sitt land;
Yi. rikligt skola rusta ut vår flotta,
Mor tapper är den stolta köl från Grekland
Som förde gyllne skinnet bort från Colghis,
Med sammetssegel, svallande för vinden,
Med tåg och sket af bara silke snodda , —
Långväga skatter ifrån Barbariet
Dit vesterns karavaner gå att hemta
’De dukar som de snälla maskar väfva —
Med förstäf skuren utaf elfenben,
Med plankor sågade utaf cypress,
» Som lånat namnet utaf Cypariasus,
Att sedan kfyfva Oceanens böljor,
Der Phoebus doppar sina ambralockar
Qcb kysser Tbetis uti skymningen.
Dessa verser, med hvilkas öfversättning vi erkänna éss icke
hafva funnit skäl attgö*a oss mycken möda., kunna gifva cA
ungefärlig föreställning om cten smak för barbarisk yttre graon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
