Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
408 Greene’s ’’Friat* Bacon ock Friar Bungay"
låt som herrskade hos Greene och hand. samtida till föga fröm—
ma för hvarje sannt poetiskt innehåll.
Bland Greenes dramatiska arbeten är hans ofvannämda «Friat
Bacori och Friar Bungay» märkvärdigt för de jemförelsepunktet
som det erbjuder med Marlowe s, Faust. Greenes skådespel ät
Underlägset MarloWe’S både till plan och utförande. Bacon och
Bungay äro endast simpla hexmästare: Faust deremot är en
mäktig besvärjare, som genom sitt öfverlägsna förstånd och sin
djupa lärdom böjer ödet efter sin vilja, och gör helvetet,
jorden och himmelen för en tid till tjenare för sina afsigter. De
två munkar som lånat sina namn åt Greenes skådespel, äro
endast tillfälligtvis intresserade i dettas intrig, som
hufvudsak-ligen hvälfver sig’ omkring en kärlekshandel mellan Edward I
och en bondflicka, hvarmed sammanbindes en biintrig emellan
två landtjunkare, som också äro betagna af samma flicka*
Åter-stoden af pjesen, som är full af omvexling om också ieke af
intresse, upptages af täflingar i trolldomskonster mellan de två
besvärjarne inför alla möjliga stora herrar och damer. Pjesen
slutar dermed att Edward I måste låta den sköna förenas med
en af sina hofmän, som utträngt konungen i hennes gunst —
att Baco för framtiden afstår från sina magiska konster —■ och
ått en af Bacos onda tjensteandar tager en narraktig person på
ryggen och bär honom med sig till helvetet, ett drag som starkt
påminner om de gamla moralspelen. Karakteristiskt för Greene
och hans tid är att skådespelets hjeltinna, bondedottern — den
sköna flickan i Fresingfield, såsom hon kallas — är mycket
hemmastadd jLden klassiska mytologien och språkar redan i
första scenen om Phoebus och Luna med bonddrängarne på en
marknad.
Bland Greenes öfriga skådespel — han har äfven skrifvit
ett historiskt om Jakob IV af Skottland — nämna vi blott i
förbigående «George-a-Greene, the Pinner of Wakefleld.» Det
är ett lifligt skådespel, hållet i en munter stil och var säkert
på sin tid mycket populärt. Det är troligen bland författarens
sista arbeten, att dömma af stilens tydliga förbättring, dess
större lätthet och/omvexling. Skådespelet innehåller bland sina
karakterer konungarne af Skottland oéi England och deras
no-blesse, dén berömde sagohjelten Bobin Hood och hans «muntra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
