Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23Ö
Att tänka är ännu ej att Ufoa.
*
framställas i «skuggteokningarne» Marie Beaumarchais, Donna
Elvira och Fausts Gretchen till «psykologiskt tidsfordrif.» Den
uppgifhe författaren till arbetet, personligheten A., eger ingen
verklig tillvaro. Det är endast en inbillningsrik möjlighet, som
i estetisk riktning sträfvar att vinna tillvaro. I detta fruktlösa
bemödande ådagalägger den estetiska ståndpunkten sin vanmakt
i förhållande till den sedliga; men deremot visar den sin styrka
i inbillningskraft, på samma gång som den genom skenbar
förståndighet , förfinad njutniflgsförmåga och halfdoldt forderf blir
bedräglig och förförisk: vi hänvisa till «Förförarens Dagbok.»
Likasom Diapsalmata erbjuda de skönaste skaldeutgjutelser, så
ega afhandlingarae («Det antike Tragiskes Reflex i det modeme
Tragiske» etc.) det rikaste tankeinnehåll; men att hafva tänkt
öfver något är dock icke detsamma som att lefva.’ Författarei*
har tänkt öfver allt möjligt, och har dock alldeles icke lefvat.
Han rörer sig visserligen i en bestämd riktning mot tillvaro:
han bringar sin tillvaros möjlighet så långt, att man likasom
känner, huru hvart ögonblick förspilles i hvilket han ännu icke
kommit till sedligt afgörande; men detta vill han sjelf icke
erkänna, utan håller tillvaron ifrån sig genom det finaste af allä
bedrägerier, genom tänkande. Han fört viftar, men dock icke
nog. Förtviflan blir icke genomförd, hvarigenom han skulle
kommit till det sedliga. Deraf kommer, att ehuru själen
be-ständigt darrar i förtviflan, anden dock icke kan vinna sin sanna
förklaring. Han blifver qvar i osanning och dunkelhet, emedan
han i sin förtviflan icke valt sig sjelf ’Och dymedelst blifvit
sig sjelf klar. Blott esteftikem förstår att han eger att välja, att
han är ställd s& på skiljovägen, att ingen utväg finnes utan
genom ett val, så väljer han utan tvifvel det sedliga. Blott
hans förtviflan forer det sedliga inom hans synkrets, så har han
valt; ty den som väljer det estetiska, sedan det sedliga visat
sig for honom’, lefver icke estetiskt, ty han syndar, och faller
sålunda under sedliga bestämningar. Det «antingen — eller»
som Victor Eremita ropar till menniskoma innebär således
närmare utfordt, att man antiDgen skall lefva estetiskt eller sedligt*
Vi funno, att det estetiska «antingen» är skentillvaro i sjuklig
inbillning. Det sedliga «eller», hvartill vi nu komma, fFamter
deremot en sund verklighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:24:18 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tflitt/1851/0240.html
