Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke undervisande, utan i skämtets och samtalets Jätta form,
6& att ingen afsigt var synbar, ja så, att till och med de som
samtalade med honom icke voro säkra på, om det var allvar
eller skämt, hans egen öfvertygelse eller icke. Hans anklagaré
hade derföre å sia sida icke orätt i att stämpla honom som ett
folkets förförare, enär han ryckte sina medborgare ur deras
«köna omedelbarhet, utan att rättfram gifva dem andra
stödjepunkter. Han var en’ förstörars af den gamla goda tiden; han
upplöste Hellenismen i dess innersta grund, i det han rubbade
den estetiska tyngdpunkt på hvilken hela det grekiska Jifvets
jemnvigt berodde. Men å andra sidan är det med* honom en
ny tidsålder inträder och sedlighetens makt gör sig gällande i
historien. — Åt begreppet ironi har K. med ständigt afseendo
pl Sokrates egnat en sUrskild bok.
På samma sätt är humor gränslandet mellan det sedliga och
det religiösa. Humor är den sista bestämningen före troslifvet.
I den nyare vetenskapen har humorn blifvit det högsta efter
tron. Tron är nemligen der det omedelbara; och genom den
filosofiska betraktelsen, som går utöfver tron, kommer man till
humor. Detta är en grundförvirring. Intet skridande öfver
tron är möjligt; tron är det högsta. Till och med när humorn
försöker sig på tron, är den icke tro; ty den kan icke uttrycka
trons oändliga lidande. Det är nemligen ett outsägligt lidande,
att ega sin själs salighet i det hvaröfver förnuftet förtviflar.
Den omogna, vanligen s. k. humorn är blott ett slags pojaktig—
het, som trött af tiden finner en lindring i att parodiera
lif-vets betydelse genom att lägga fiögsta vigten på det obetytWga,
såsom t. ex. att lemna allt annat och samla hela sin själpå att
slå käglor och inrida hästar4). Denna omogna humor är så långt
ifrån att vara religiös, att den är intet mer eller mindre än en
estetisk förfining, som vill springa förbi det sedliga. Humorn
är den sista ståndpunkten i tillvaron framför tron. * Humoristen
Sätter beständigt (d. v. s. hvarje tid på dagen, hvar han är,
*) K* skildringar af det estetiska lifvet öfverflöda af denna & k.
humor, hvilken der är fullkomligt på sin plats. Exempelvis må vi anföra
följande utgjutelse: Min tid delar jag sålunda. Halfva tiden sofver jag,
den andra halfva drömmer jag. När jag sofver, drömmer jag aldrig:
det vore synd; ty att sofva är den högsta handling af snille.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
