Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trondhiem, då begåfvo sig till konung Harald inånga rika män
och blefvo hans män.»’ Således då konungen genom rikets ut-’
vidgande kunde förfoga öfver betydliga inkomster, och man kunde
komma i åtnjutande af dessa utan att fullkomligt uppgifva sin
sjelfständighet genom att beständigt åtfölja konungens hof, då
begynte äfven rika och maktiga män att blifva konungens män,
att inträda i hans hird. Yeitslorna blefvo sålunda ett medel för
konungarne att förbinda sig de mäktigare männen inom hvarje
landsort, och begagnades så i synnerhet i Norge, der de ständiga
krigen mellan k ronpretendenter nå nödgade dessa till eftergift och
frikostighet mot magnaterna, genom hvilkas hjelp de hoppades
besegra sina medtäflare och trygga sitt eget välde. Följden häraf
blef snart densamma som i det sydligare Europa, att de store
begynte anse veitslorna eller länen såsom sin tillhörighet, och
vända mot konungarne sjelfva den mäkt som de till en del just
genom förläningarne vunnit.
Sveriges äldre historia är vida mindre känd än Norges; dock
kunna vi på förut anförda skäl antaga att konungarne äfven här
ofta eller stundom till höfdingar i landsorterna tillsatte några af
de der boende mäktigare männen, helst om dessa genom
slägt-skap voro förbundne med konungen *), ofverlemnande åt dem
någon del af sina inkomster. Emellertid gick väl detta icke bär
till samma Ofverdrift som i Norge, hvärtill anledningen torde
hafvå varit att tronföljden gick oafbruten, utan strid mellan
täf-lande k ronpretendenter, ända till den gamla konungaättens
utslocknande efter kristendomens införande, då riket redan i flere
århundraden varit förenadt under én spira och de sjelfständiga
husfädernas fria författning under sina sjelfvaida ledare,
lagmännen, fått utveckla sig till en styrka som förmått bevara
bondeståndets frihet under dé följande stormarne. Jemfore vi förhåll
landerna i Sverige och Norge under de samtidiga konungarne
Olof Skötkonung och Olof Haraldsson, af hvilka den ena var nära
att förlora och den andra verkligen förlorade sin krona, så skola
vi finna den största olikhet i afseende på den egentliga tyngdr
punkten inom hvardera samhället. Den norska konungens rege-
l) T. ex. Ragnvald jarl i Vestergötland, sonson af Skoglar Tosti,
således af bondeätt, men syskonbarn med Olof Skötkonung.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
