Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som näst konungen förde styrelsen. I Westgötalagen omnamnes
Jandsherren såsom den der egde att uppbåda bönderna till
landets försvar *), hålla utomordentliga ting Ä) samt i högsta instans
afdömma mål som vädjades från biskopen och från landstinget*);
han är ock den enda som har rätt att gifva tillstånd att taga
hästar till skjutsning, om också utan egarens loff). Man finner
lätt att dessa rättigheter äro just sådana som särskifdt tillhöra
och utmärka konungens makt, och att om också konungen
kunnat vid vissa tillfällen uppdraga åt någon annän ätt å hans
yägnar utöfva dem, så är det dock ingenting som berättigar oss
till det antagandet att dertill behöfts en särskild beständig
em-betsman boende inom landskapet, helst då både uppbåd till krig
och utöfvandet af högsta domsrätten väl icke förekommo oftare,
än att de kunde af konungen personligen verkställas. Vi torde
derföre få antaga att landsherre här antingen betyder landets
herre, d. v. s. konungen, eller ock någon åt hvilken han vid
vissa tillfällen kunnat uppdraga att inom landskapet föreställå
hans person.
Detsamma torde ock kunna sägas om den i UpJandsIagen
nämda Folklandsherren. Han skulle göra åtal i fall ett helt hun—
dare försummade att utgöra sina skatter5); detta var ett.fall
som väl måste antagas varit ovanligt och för hvilket icke en
särskild embetsman kunde behöfvas; — han egde andel i de stora
440 marks böterna, äfvensom i de böter som länsmannen skulle
erlägga, om han utan konungens befallning sammankallat urtima
ting6). Lagen känner således bättre folklandsherrens inkomster
än hans åligganden. I Uplandslagen förekommer ock namnet
länsherre, men på ett ställe i ett sådant sammanhang att
der-med snarare måste förstås i allmänhet den som innehar ett
större län, och isynnerhet just sjelfva folklandsherren, om någon
sådan ständigt funnits, än en särskild bestämd embetsmyndig-
l) WGL. II. K. IV. *) WGL. II. Forn. XLIIL jfr. IUL 47.
s) WGL. IL K. LXX, III. 32. Då hva4 som här kallas "högre
domare" och IIL 105 . Landsdomare i den motsvarande latinska
öfversättningen IV. 21. 42 och 31 heter dominus terrae, kan man antaga att
dermed menas detsamma som eljest kallas landsherre. På ett
motsvarande ställe II. Forn. xxxfic. heter det ock högste domare.
*) WGL. III. 71. 6) UL. Kg. X. 11. 6) UL. Sh. XIV, hn. IL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
