- Project Runeberg -  Tidskrift för litteratur / 1851 /
288

(1851-1852)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Konungarnes penningeförlägeohet tvaftgdem ofta «tt pantsätta
slott, landskaper och städer på mer eller mindre förmånliga
vilkor, hvilka i pantebrefvet bestämdes. Såvidt padtelänOH
skulle vara en säkerhet för skuldens betalande, måste de
naturligtvis förblifva i fordringsägarens och hans arfvingars hand
tilldess lånet blifvit betaldt, och de kommo på sådant eätt
stun-dom .att gå i arf genom flere generationer1). Det var denna
tid förbjudet att taga ränta på ett lån, det förklarades tfll och
med för en dödlig synd; likväl egde en pantinuehafvare
vanligen att af länet uppbära alla inkomster otan afdrag-på skul~
den* * * 8 9). Under Christern Is tid gjorde* sig dook andra åsigter
gällande. I hans tredje försäkran 14*57 stadgades att han
aldrig skulle förpanta något slott, land, län eller ränta utan med
det viikot* att årliga afkastningen deraf skulle afdragas på huf^
vudstolen; och 1458 dömde rådet, åberopande Guds och< den
heliga kyrkans lag, samt emedan pantdnnehafvarne i räntan
uppburit kapitalet, att allt gods, län och ränta som Mn
kronan varit pantsatt skulle fritt återlemnas, eho det i värjo
haf-ver, andetig eller verldslig; hvarvid dockpanteinnehafvarne’skulle
uppgöra räkning) med konungen, huruvida de genom räntorna
fått ersättning eller möjligen mer än deras fordran från början
varit3). Denna dom omtalas likväl ej. af inhemska • författare
Obh har derföre troligen ej blifvit allmänt verkställd. Säkert

del ipgingo till konungen, och han derföre kunde anvisa sitt hoffolk

på dem, . Jfr. Calmare Rec. 1474 5* 6.

*) Jfr. Föreningen mellan konung Magnus och hans son Erik 1357

8 (Hadorph till Rimkr.). -Genom Nyköpings Rec. 1396 -reducerades
äfven pantelän. Genom Margaretas. Förs. 13&8 unnas iällä
pnnteione-hafvare deras panter, dock icke något slott eller något sloltslän, utom
Nyköping och Wiborg. Joh. Bylov försträckte konung Albrecht 10,000
m8rk och fick derföre i pant Wartofta härad ocb Et ha gen, som
af*ho-nom och hans arfvingar innehades till dess Sten Sture d. ä. tog det
lilt-haka utan lösen (Lagerbring IV. 542). Chrjstiern II förlänade
Christina Gyllehstjerna 1520 Mörkö socken med Hörningsholm; Ekesjö gård
«ed Vestra härad, Södra Wedbo och Askers socken i Nerika, ”som
hon säger faafva varit hennes döde husbonde Herr Sten för kronans
pant af långlig häfd på ärfdt” (Hadorph till Rimkr. p. 448).

2) Se konung Eriks pantebref på Söderköping 1419 (Lagerbring IV,
Bil. 1). Rådets pantebref på Öland till Carl Knutsson 1440 och 1441
(Brjogs!SmnL : II. 200). . ,

*) Hvitfeid p. 877.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:24:18 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tflitt/1851/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free