Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi hafva sökt att i flyktiga drag angifva handelns betydelse
såsom den ena af odlingens eröfringstrupper. Den har afven en
inre sedlig sida, i det den, bygd på ömsesidig fördel, äfven
förutsätter ömsesidig redlighet och dygd. Man jemföre de gamla
dynastiernas familjefördrag med de nya bryggor som industrien
slår mellan de skiljda folken, och man skulle vara böjd att säga
att Londons-expositionen gör en ny Utrechterfred omöjlig.
Handelns historia blir alltmer ett med verldshistorien, i samma mån
glänsande enskilda individers lefnadslopp upphör att vara det.
Också har det allmänna medvetandet i språkens utprägling gjort
rättvisa åt handelns sedliga betydelse, de romaniska nämna med
dess namn, commereium, all moralisk beröring; i de
germani-ska är handla liktydigt med all andlig sjelfbestämning, med den
högsta akt af sedlig frihet. Vi må deraf dömtna om handelns
höga betydelse för det omedelbara tankedjup hvaraf språken äro
ytan. All vexelberöring mellan menniskor är en handel, ett
byte, vare sig af tankar, af arbetskraft eller af ett deltagande
ord; öfverallt ett byte som går ut på att lätta lifvets börda för
sig och andra./ Det är all sedlig berörings djupa och lyckliga
hemlighet att välsignelsen blir ömsesidig. Den starkare må röfva
eller öfverlista sin svagare motpart; ögonblickets vinst skall dock
förödas af framtidens förluster.
Mången skall tycka att vi, hänförda af handelns civiliserande
uppgift, nog mycket glömt att taga dess skuggsidor i betraktande.
Handeln, skall man säga, som endast lefver i och för materien,
drager bort våra intressen från det öfverjordiska, det ideala;
genom den dagliga nötningen i verldshvimlet afslipas de
intressanta nationella egenheterna i drägter, bruk och seder, det
pittoreska i fördomarna försvinner, sinnet får en sträf vakenhet för
det nyttiga, det vinstgifvande, och slöas för den sublimare
betraktelsens älskvärda svärmeri; och slutligen, hvilket är det
värsta, gör handeln folken missbelåtna med sitt närvarande, ledsna
vid sin fattigdom, och väcker begäret för lyx och njutningar,
hvarmed de hittills lefvat i en lycklig obekantskap. Vi fästa oss
vid det sednare inkastet, emedan vi ofta hört det uttalas med
anspråk på giltighet. Ja väl, handeln skapar förut okända
be-hof och gifver med^l till deras tillfredsställande. Men så gör ju
civilisationen sjelf, i sitt stora hela?; och vi måste i denna in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
