Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stinkt endast tillbedja och vörda den vishet söm stiftat lagarna
för tingen. Ett åkerbrukande folk får smak för och behof af
kolonial- och manufakturvaror; endast sålunda kan detta folk
sporras till en produktion utöfver sina egna behof, för att
der-igenom fylla andras. Af dessa anströngningar följer valstånd ,
osedlighetens farligaste fiende, emedan det undanrödjer de
svåraste frestelserna till afvikelser från naturens och samhällets lagar,
och med detsamma sätter menniskan i stånd att allt bättre
motsvara sin bestämmelse. Man betänke blott huru
förbättringarna i boningar, föda och beklädnadssätt redan visat sin
inflytelse på helsotillståndet och väsentligt minskat dödlighetens
procent. Endast då, när lyxen ej motsvaras af producerande
arbete, blir den absolut fördömlig, emedan den då blir
sjelfvisk-hetens tagande utan att gifva. Yäl finns det en handel som
framtvingar konstlade behof, på hvilkas fyllande den beräknar
sin nesliga vinst, men den är omoralisk och ingen verklig
handel, och om utlänningen hittills nog ofta öfversvämmat ossmed’
sådant uselt lyxkram som den ej kan afsätta på redbarare
marknader, så bevisar detta blott bristen på sjelfständighet i vår egen
handel. Men vi gå ännu längre, i det vi påstå att frestelsens
tillvaro är nödvändig för all sedlig sjelfbestämmelse, att
sparsamheten ej blir en dygd förr än den sett Härdens lockelser
käckt i ögonen. Vi måste i detta afseende yrka på handelns
och yrkenas frigifvande till landsbygden, redan för att lära denna
hushållning och sparsamhet. Men derom mera i det följande.
Det första slaget af invändning, eller den så kallade ideala
betraktelsens, borde ej förtjena ett allvarsamt gendrifvande. Vi
veta mer än väl att det finns mången som äflas att industriens
hammarslag till trots framhärda i sin söta patriarkaliska ro, och
vi hafva äfven i riksståndens öfverläggningar stundom hört
poetiska nödrop öfver störd hvila. Men den feberlika, förtviflade
oron i deras sömn bevisar mer än tydligt att den hvarken är
sund eller naturlig. Vi kunna blott beklaga deras ångest. Men
skulle de på allvar vilja säga att menniskans eröfring af
naturen är ett uppror mot dess skapare, som gjort striden till lifvets
vilkor, så vilja vi blott påminna derom, att denna eröfring
aldrig skall slutas; och om äfven engång förtroligheten med
naturen skulle bereda menniskan en vapenhvila med de yttre hin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
