Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att han lyckades i det förra, rönte detta sednare den framgång, att
vid slutet af hans regering vindarne på samhällets höjder
ständigt skiftade och befunno sig i en strid, som förebådade en
upplösning, och som egde sin motsvarighet i de lägre regionerna,
ehuru der partierna, såsom mera hvilande på grundsatser och
allmänna förhållanden, hade fått en mera begränsad och fast
form. Vi skulle kunna öka med många drag den skildring som
Schröderheim gör af de krampaktiga bemödanden hvilka grefve
Munck—denne hofvets Thersites — använde för att återvinna
gunsten ; han var dessutom ej den ende i detta fall — men dylika låg—
faeter väcka ej deltagande utan vämjelse. Emedlertid kunde
konungen ej undandraga sig deras inflytande. Fintligheten
skärptes med farorna och fann alltid utvägar till insteg. Riksvigtiga
angelägenheter begagnades ej till ändamål utan till medel. Så
blef äfven förhållandet med riksdagsfrågan. För att göra sig
o-umbärlig och uttränga general Taube förmådde Armfelt
konungen till ständernas sammankallande. Han visste att smickra
konungens fåfänga genom förespeglingen af den allmänna beundran
som ett möte med representationen på den tid då alla öfriga
länder jäste af revolutionära känningar skulle väcka i Europa.
Konungen borde gifva ett föredöme af fasthet i motsats mot
Ludvig XVI» svaghet, enda orsaken till franska revolutionen.
Der-under framsköts Håkanson att ytterligare sporra honom med de
finansiella svårigheterna. Armfelt lyckades i sina bemödanden,
oaktadt Taube och Wallquist afrådde konungen från riksdag. En
sådan var redan beslutad då i en af konungen tillkallad konselj,
som utom Wallquist utgjordes af Armfelt, Håkanson, Ahlman
och Riksdrotset Wachtmcister, alla medlemmarne besynnerligt
nog förenade sig i denne sistnämdes likaledes afstyrkande
mening*). Wallquist har meddelat de af honom anförda skälen:
att nationen nu icke var i samma förtjusning som förut, och
dessutom söndrad i partier, underhållna genom jäsningen i
utlandet, att alla högre taxeringar voro en obillighet att begära
och en omöjlighet att få, att alla stånd säkert funno detintres-
*) Wallquists berättelse. Då W. i ett samtal med Armfelt meddelade
honom sina motskäl, som snart skulle framläggas för konungen, utbrast
A.: ”Hvad vill ni dä att jag skall göra med honom? Då måste jag
skicka honom till Petersburg.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
