Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
* 0
garne att af hvarje ny upptäckt inom vetenskapens område
hemta någon liten nytta för vårt dagliga lifs materiella vilkor.
Den nyare tiden har i långt högre mening erkänt att hvarje
sanning är skapande, ombildande och
pånyttfö-dande. Kännedomen om den sinnliga naturens Jagar icke blott
ger oss medel, utan snart sagdt drifver oss att omarbeta
naturen, att realisera de nyupptäckta fastän af evighet anlagda
möjligheterna äf nya föreningar. Samma förhållande eger rum
på andens område, i det insigten om de äldsta kulturtillstånden
och de ursprungliga samhäHsinrättningarne äfven på detta om-*
råde leder oss till nybyggnader af uråldriga elementer, till
förverkligandet ’af nya, från evighet förutsedda former.
Hemlighaten ligger i detn religiösa instinkt som allt klarare och klararii
bryter sig fram genom den moderna forskningens arbete. Vi
lära oss med hvarje dag bättre att tro på förmedlingen af
frihet och nödvändighet. Det tillfälliga, slumpen, existerar ej mer
för det vetenskapliga medvetandet, men likaså litet antikenil
jernhårda öde. Vi tro på en kontinuitet i skapelsen, äfven der
de geologiska revolutionerna endast tyckas framställa den ena
förstöringen på den andra. Vi tro på en utveckling till det
bättre hos vårt eget slägte, äfven sedan vi lärt oss att
tillbakavisa det 48:e seklets filosofiska åsigter om det äldsta
men-niskoslägtet såsom ett «brutum et turpe pecus», kastadt äf
slumpen i ett kaos af materiella tillfälligheter och öfverlfitet åt
blinda instinkter, för att på måfå famla sig fram genom
tillvarons ödemarker. ’
Materialet för den menskliga forskningen växer fruktansvärd!
med hvarje dag, men lyckligtvis Växer i samma mån arbetarnas
antal, och arbetsfördelningen gör sig gällande i lika grad och
tvingar vetenskapernas idkare att tidigt begränsa sin
verksamhet till någon liten specialitet Endast då och då framträder
numera en man, som lik den vördnadsvärde veteranen Alex. v.
Humboldt, kan udder sin vidtomfattande blick sammantränga
hela det synliga kosmos till en enda storartad tafla. Och
likväl är det just sådana öfversigter af de särskilda vetenskapernas
samarbete som den moderna bildningen nu kanske bäst af allt
béhöfiver. Man sysselsätter sig hvar i sin vrå med detaljforsk—
ningar, med en bergart, en växtfamilj ellér en till hälften ät-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
