Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
apödiktisk visshet af Rawlinson, Botta och Layardr hafva vi
nyligen hört. Klippan vid Bisutun har talat i Darius Hystäspis
eget namn, och den gamle Herodot har kommit till heders igen:
Antiqvarien har af naturforskaren lärt att ined gelatin-lösning
upplifva och till ursprunglig glans återställa förvittrade gamla
egyptiska elfenbensbilder. Språkforskningen här lärt att af ett
eller två genom en djerf konjektur försäkrade ord återställa hela
det förlorade språkskelettet; äfven der är naturforskningen
metod. På detta sätt upplåta sig på engång för den brådskande
och förvånande samtiden Thebens klippgrafvar och Nimvebs
af-brända konungapalatser, med bilderna som Hezechiel engång sett
och beskrifvit — de Ghaldéers beläten, — medan geologien i
en ännu aflägsnare urtid visar oss bilderna af Mastodonter,
Saut-rianer och Pachydermer långsamt och högtidligt framskridande
genom de gigantiska ormgräsen.
Medan på denna väg språkforskningen allt mera
sammansmälter med historien och bildar det cement som till ett enda
belt försmälter mångfalden af det såkallade humanistiska
vetandet, ingår den i en annan riktning i den lifligaste vexelverkan
med alla de discipliner som sysselsätta sig med de sinnliga
vil-koren för menniskoslägtets jordiska lif, med anatomi, fysiologi,
geologi och fysisk geografi, och denna nya kombination är i den
moderna forskningen känd under namnet etnografi eller läran
om menniskoracerna. Det är väl bekant, huru ifrån Gampers
och Blumenbachs dagar bildningen af det menskliga kraniet
varit föremålet för skarpsinniga studier, och hvilken ärofull
andel mer än en medlem af denna församling tagit i dessa för
kännedomen af menniskans naturhistoria så djupt betydelsefulla
undersökningar. Jag behöfver ej här upprepa de olika
uppställningar af grundracer som varit följden af de olika
ståndpunkterna inom det kraniologiska studiet. Det visar sig mer
och mer en svårighet att på denna grund uppdraga någon
gränslinia emellan menniska och menniska; mer och mer
upptäckas öfvergångar och mellanlänkar, icke ofruktbara
hybridarter af generiskt skiljda djurslägten, utan förmedlingar mellan
de för iakttagelsen mest skiljaktiga typer, och om vi än
fast-hålla en och annan särdeles olikartad sådan typ, om vi
jem-föra Mongolens toppformiga kranium med den kaukasiska ovab-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
