Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rekonstruktion af förlorade språk*
sitt analogon i sanskritordet hvémån, af hyé bedja, ropa,
alltså betyda den talbegåfvade eller den bedjande. Huru mycket
mera tillfredsställande är ej denna förklaring, som dessutom
bvilar på sträng språklig analogi. Men om menniskan bos
ro-manerna på detta sätt något stiger i aktning, så blir likväl
aldrig det romerska deus något annat än det indiska déva, det
vill säga, ljuset, det strålande firmamentet, Zeus eller
luftkret-6€os gudomlighet, hvaraf öidpoleg, djefvtfl, diable, endast är
ett hånfullt der ivat i v i samma mening som det persiska de v,
Det faller lätt i ögonen att dylika skiljaktigheter i beteckningen
af gemensamma föreställningar måste hafva sin rot i djupa
grundobkbeter hos eljest beslägtade ståmnftar,-och jag lemnar
derhän om ej det olika beteckningssättet för gudomsbegreppet
får någon vigt om vi besinna huru mycken romersk zeusdyrkag
ännu finnes qvar midt i de mindre bildade moderna Homarnes
katolicism, och om vi derjemte erinra oss att protestantismen
och den egentliga filosofiska spekulationen hittills nästan
uteslutande förhlifvit de tankdigra germanstammarnas andliga egendom.
Det som nu blifvit anfördt rörer emellertid endast det yttre,
formella af språken, blotta enskildheter i ordbildningen. Gå vi
en grad högre, eller till hvad vi skulle kunna kalla språkens
fysiologi, skola vi se nya synfält öppnas för oss. Hvem hade
för ett sekel sedan trott, att en ryggknota, ett schenkelben af
okänd art skulle gifva klaven till en fullständig rekonstruktion
af det aldrig sedda slägte hvilket djuret i skapelsens barndom
tillhört? Cuvier kom, och underverket blef möjligt. Hvem
skulle för ett halft sekel sedan hafva anat, att några oregel-r
bundna streck, ristade på Persiens klippväggar eller fragmentet*
af mursten’på Euphrats och Tigris stränder, att dessä okända
skrifttecken för ett lika okändt språk skulle efter fem årtionden
kunna uttydas med ringa möda af enhvär som vill underkasta
sig mödan af vanliga språkstudier? Och likväl har det så skett.
Icke allenast nyckeln till skriften saknades, utan nyokeln till
sjelfva språket. Och likväl har mensklig flit och skarpsinniga
het ånyo frambesvurit språket som dolde sig under de
hemlighetsfulla tecknen och frågat Achemiderna om de gamla skrifu
ställarne talat sanning. Svaret, först med stammande mun tolkadt
af Grotefend, med större tillförsigt af Lassen och Burnouf, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
