Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig tillsammans från delarne igen till en inre medelpunkt, der
den tänder sig till en subjektiv tillvaro. När detta skett är
formens fulländade skönhet redan ej längre det första och enda
väsentliga: det objektiva har ej längre en annan giltighet än
den att vara yttringen af en subjektiv ande, som väl är skön
men också annat derjemte. Skönhetens envälde är förbi: den
sköna formens kult har fallit. Den romantiska andan har segrat
Det kan här ej blifva fråga om att bestämma klassicitetens
och romantikens inbördes värdighet. Asigterna derom svärja
rakt emot hvarandra. För oss kan det vara nog att det
skönas tid ej kan vara förbi, så länge det ännu finnes en yttre
verklighet, som till aldrig så liten del kan genomträngas af
idéen. Den moderna tiden har mindre anspråk i afseende på
det sköna än den gamla. Den fordrar ej att hvarje skönt
föremål skall vara fullkomligt genomträngdt af skönhet, så att det
ej är något annat än skönt. Det sköna har nu blifvit så att
säga mera sällskapligt och kosmopolitiskt: det kan i sanning
sägas «trifvas i många former»; det är benäget att ingå hvar
som helst i kretsen af andens verksamhet och gör ej förgäfves
gällande sitt anspråk att erkännas hvar det finnes. Vår tid
erkänner skönheten ej mindre hos Murillos trasiga tiggarpojke än
hos Apollo di Belyedere, ej mindre hos Falstaff än hos kung
Oedipus, ej mindre hos Pascal än hos Plato. Om skönhetens
idé yttrar sig mera exakt, mera åskådligt hos de gamle, så
yttrar den sig så mycket mera intensivt och elektriskt hos de
nyare: var den mera plastisk hos de gamle, så är den så
mycket mera pittoresk hos de nyare; var den intuitiv hos de gamle,
så är den spekulativ hos de nyare. De gamle beherrskades af
den; de nyare beherrska den. Men också är hela systemet af
det sköna oändligt mera kompliceradt än hos de gamla, ju flera
systemer, som uppstått bredvid detsamma, som beröra det och
ingripa deri. Idealet hos de gamle var objektivt skönt, oberoende
af hvarje subjekt — liksom deras samhälle var objektivt
sedligt, oberoende af hvarje lagenlig handlings subjektiva
bevekelse-grund. Denna antika verldsåskådning var ett mästerstycke af
architektoqisk stränghet och förnuftsmässig konstruktion, men
kristendomen kom och omkullkastade den, och reste
subjektivitetens segertecken på dess ruiner. Den hade man glömt eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
