Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vanda, att sjelfva dramerna val kunna vara förträffliga såsom
sådana, oberoende af det satt, hvarpå de uppfördes. Det satt,
hvarpå de voro ämnade att uppföras, skall man saga, om
man vill vara noggrann. Sant kan väl vära att dessa dramer
kunnat uppföras på ett bättre sätt af omaskerade skådespelare
Utan de tunga och brokiga drägter, som tillhörde den grekiska
teatern: sådant låter onekligen tänka sig och har äfven i
sed-*-nare tid blifvit försökt; men det oaktadt måste, just till följe
af dramernas egen beskaffenhet, som är betingad af teaterns
beskaffenhet på deras tid, hvarje utförande af dem på scenen
förblifva i större eller mindre grad stelt , mekaniskt, statuariskt:
och för att sant återgifva den ande som innebor dessa pjeser
måste skådespelarne på scenen uppträda icke såsom lefvande
menniskor, utan såsom vandrande statyer, låt vara af typisk, af
gudomlig skönhet, men i alla fall statyer.
Det gifves ingen buttre kommentar till Grekernas poesi än dera9
skulptur: deras skulptur är deras poesi i sten, liksom deras poeöi
är deras skulptur i ord. Dét sköna var för dem icke det
sköna i hjertats inre rörelser utan endast eller företrädesvis det
sköna i den yttre gestalten. När idealet för första gången afslöjade
sig för detta lyckliga folks öga, var det naturligt att det skulle
först och främst fängslas af det formsköna i dess yttre gestalt,
*— eller, för att tala mindre bildrikt än korrekt, att det skulle
för dem framträda till en början under formen af skön gestalt.
Det framstod för dem i denna oförlikneliga formfulländning, som
blott ett grekiskt öga skådat: lifvet slumrade ännu i dess
ungdomsfriska lemmar, men det kämpade redan den lätta striden
med sina sista drömmar och väntade blott på den
Pygmalions-kyss, hvarvid dess hjerta skulle börja klappa, dess blod börja
Svalla, dess kind börja purpras och dess öga tändas af
tankens ljus. Estetiken antager att den skönhets-ide, som ännu
i de österländska folkens konst icke finner sin gestalt utan
endast söker den och här och der endast ofullständigt betecknar
sin tillvaro, i grekernas konst redan genomträngt densamma,
så att gestalten i hvarje sin del är pregnant dermed. Det är
sant: den har genomträngt den, den framblickar lika ur alla
dess delar, den har begränsat sig och fyllt sin form. Men den
slutar ej der — den koncentrerar sig — den liksom drager
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
