Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
424 - Det roma/itiska ch-amals
i
siqns största beundrare, om de utan fördom och med full upp-*
riktighet vilja gripa sig an att besvara denna fråga, näppeligen
skola finna ett annat svar, än att detta lugna, plastiska,
(ifver-menskliga pathos eger en alltför sträng skonhet för att kunna
ega ett fullt menskligt intresse. Jag kan ej såsom menniska
glädjas åt eller fullt njuta en konstskapelse,. i . hvilken jag "ser
bilden af en menniska skoningslöst hänföras och beherrskas af
en henne öfvermäktig kraft, som så uppfyller henne, att hon
— sjelfva menniskan — i densamma går förlorad och undan-
gkymmes för mitt öga. Det är daemqniska makter, som,
kuf-vande och slukande de menskliga individerna, bekämpa
hvarandra för att slutligen fira sin försoning med menniskooffer*
Den oöfverträffLiga fulländning, som den estetiska vetenskapen
tillerkänt detta antika drama, vilje vi visserligen till en viss
grad medgifva vara verklig. Detta drama är ett mönster:
estetiken finner icke en mera regelbunden tillämpning af sina
spekulativa satser; det är utan tvifvel den renaste form af
drama, som litteraturens häfder känner. Men der vid kan frågas:
är hvar och en den renaste form äfven den högsta? Ja, i
teorien, men icke in praxi. Den praktiska kännaren af teatern
skall sträfva emot att medgifva Sofokles företräde framför
Shak-gpeare i trots af alla möjliga teorier, ehuru han måhända icke
kan vederlägga dem. Och den praktiske mannen har rätt;
hvaremot teorien har orätt deri, att den konstruerat sitt system
efter den antika rena sak-objektiviteten utan att taga
menniskan med i beräkningen, *
Man drager vanligen en skarp gräns för det Skönas
område. Den fanns äfven så länge den antika konsten herrskade;
men den meranämda subjektivitet, som kristendomen lossade ur
sina fjettrar, har nedrifvit råmärket, och dermed äfven befriat
det Sköna sjelft, hvars område den med detsamma utvidgat,.
Mycket, som fordom ej tillhörde konstens sfer, faller nu inom
densamma. Dit hörer personligheten och hela dess inre verld med
alla dess lefvande krafter, — ett område som var de gamle
obekant, eller en oförklarad gåta. Denna verld har nu ingått i
konsten, den har ingått i dramat, må vara, för att orena det
— vi vilje ej tvista med rigoristerna men äfven, utan all
fråga, för att göra det oändligen mycket rikare, mera omvex-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
