Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans lott. Hans personlighet, hans subjektiva bestämdhet är
sådan, att hans tragiska pathos icke kan leda till någon
handling: han bäfvar för att i och med sin styffader äfven straffa
sin moder; ty han har ett samvete: han bäfyar att lemria honom
ostraffad, ty han fruktar sin faders skugga. Skådespelet eger
till följe, deraf — såsom man riktigt anmärkt — ingen yttre
handling. Kollisionen utkämpas inom hjeltens eget bröst, och
styckets hela intresse ligger i anblicken af den mästerligt
tecknade inflytelsen af ett så förfärligt tragiskt pathos pä en
karakter med den subjektiva bestämdhet som Hamlets.
Shak-speare skulle hafva kunnat låta samma pathos inverka
annorlunda på en annorlunda bestämd karakter: han kunde hafva
gjort den tragiska konflikten till en yttre i stället för en inre,
och derur låtit handlingar af flerfaldig beskaffenhet resultera,
alltefter de olika karaklerernas olika subjektiva beskaffenhet.
Sådan rikedom har subjektiviteten fört med sig i det moderna
dramat. Men annat var förhållandet med den antika
dramaturgen. Hans karakterer bestämdes af deras pathos oeh
bestämdes deraf på hufvudsakligen enahanda sätt, ty hvarje
pathos var en yttre lag, som måste lydas, och för hvilken den
handlande personen var i första rummet ett medel. Derigenom
äro hans dramatiska gestalter äfven urbildliga och idealiska,
och, utan att vara abstraktioner, stå de likväl abstraktionen så.
nära som möjligt.
Af dienna det gamla dramats karakter följer att hela det
vigtiga moment, som i den moderna dramatiska konsten
tillkommer skådespelarens aktion, r den antika dels alldeles
bortfaller, dels inlägges i den mera noggrannt och utförligt
utarbetade dialogen. De gamles skådespelare voro snarare
reerta-törer än aktörer: oaktadt all den obestridliga förträfflighet, som
med skäl tillerkännes de gamles dramer, oaktadt all den
typiska fulländning, som tillhörer detta dramas hela uppställning
och anordning, oaktadt all den systematiska stränghet, hvarmed
hvarje pathos utpregfer sig i den pathetiska individens
handling — kan den moderna läsaren likväl alltid göra sig den
frågan , om han verkligen är tillfredsställd med hyad han läser*
efter rättare med det dramatiska spel, som han måste tänk^
sig under hvad han läser. Vi frukta att äfven den antika poe—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
