- Project Runeberg -  Tidskrift för litteratur / 1851 /
429

(1851-1852)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

porhpösä regelbundenhet* var ämnad att efterbilda de gandeä.
Men då der fattades både den subjektiva pérsonlighet, som i sin
lefvande frihet utbildar och sammanhåller det moderna tragiska
pathos, och det system af störa sedliga makter, som:i det
an-tika dramat göra den tragiska konflikten, då det å ena sidan
fattades ett lefvande hjerta och å andra sidan en lefvande ande,
eller rättare då det endaBt fanns litet af hvardera men intetdera
fullständigt , så är det ock naturl%( att dialogen blef rhetorisk;
resonerande, analyserande, i stället för poetisk, känslofull och
kombinerande. Den moderna subjektiviteten yttrar sig der före**
trädesvis genom ett söndrande förstånd, som oupphörligt
ana-tomiserar den af ett visst pathos genomträngda känslan, och
reflekterar deröfver. Den handlande personen är icke här såsom i
det antika dramat alldeles uppfylld och kufvud af sitt pathos, ej
heller har han af eget fritt val bestämt sig for detsamma och
tagit det helt och hållit på sitt eget ansvar såsom den romantiska
hjelten — han är en obestämd stackars varelse, som rycken
fram och åter mellan sitt förstånd och sin känsla, stn pligt och
sin böjelse, till dess han slutligen faller ett offer mindre såsom
det synes/ för sin öfvertygelse, än för sin brist på öfvertygelse,
mindre för sitt pathos än för det obestämda sätt, hvarpå han sökt
att genomföra det. I denna inre motsägelse bar den franska
tragedien äfven fröet till sin upplösning. I den yttre formen
der-emot sökte den att ställa sig den gamla så nära som möjligt.
Äfven sjelfva spelet hade någöt af det statuariska i det antika.
Ludvig XJVis hofdrägt, iförd de antika hjeltarne, ersatte den
antika enformiga teater-kostymen. Äfven i denna yttre kontrast
mellan hjehens supponerade karakter och håns drägt, uttrycker
sig den inre motsägelse, som är det klassiskt-fraoska dramats
yäsen.

- En olikhet mellan det klassiska franska och det romantiska
dramat, som straxt vid första påseendet faller i ögat består deri,
att dét förra med all noggrannhet iakttager regeln om de tre
enheterna, det sednare åter alltid i mer eller mindre mån afviker
der ifrån. Äfven denna inbördes olikhet i yttre uppställning
sammanhänger med de båda arternas grund väsentliga skiljaktighet.
Det franska dramat har af det klassiska sökt bibehålla den
plastiska regelbundna åskådligheten: den pathetiska handlingen med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:24:18 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tflitt/1851/0435.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free