Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de så kallade Krkarlarne om hvilka vi skulle Önskat att Hr G. varit
något utförligare. Utom den materiella odlingen har man att betrakta
den intellektuella, som denna tid sammanhänger med kyrkans
utveckling och framsteg. Hr G. har här haft god ledning af Reuterdahls
arbete, så långt det räcker; men han har ej slafviskt afekrifvit det. Af
den politiska kulturen och samhällsförfattningen har man den äldsta och
tillförlitligaste afbild i Helsingelagen och Hr G. angifver i korthet de
vigtigaste dragen deraf.
I sammanhang med Hr Grapes dissertation må nämnas Hr A. R.
Hasselhuhns «om Skytteanska skolan i Lycksele lappmark», emedan
ämnena äro beslägtade, ehuru ej liktidiga. Svenska regeringen hedrade
sig alltid genom anstalter för underlydande folkslags andeliga odling. Så
i öster om Östersjön, så ock i den nordligaste delen af Sveriga Den
store Gustaf Adolf utsträckte sina omsorger om undervisningsverken
äf-ven till Lappame och inrättade 1619 i Piteå en skola, der lappbarn
på en gång skulle njuta underhåll och undervisning i kristendomen och
bokläsning p& lappeka språket Skolan flyttades 1662 till Lycksele
och ställdes under Johan Skyttes direktion; denne skänkte till skolans
underhåll 5000 dal. s.m. för hvilka regeringen pantsatte några
hem-mansräntor och kronotionde. Denna anordning respekterades af sjelfva
Carl XL Men 1773 gjordes häri en ändring: skolbarnens antal
inskränktes, skolmästarens lön nedsattes, och det som sålunda besparades
anslogs till andra utgifter i och för lapparnes kultur — ett bland de
många exemplen på huru föga en enskild gifvares vilja respekteras efter
hans död.
Ännu en disputation behandlar ett ämne ur Sveriges medeltid; det
är Hr C. Högmans: «om Eric Ericsson Gyllenstjerna och
Yestgöta-ahmogens uppresning år 1502.» Det var en bedröflig tid d& begreppen
fosterland och regering syntes utplånade eller förnämligast
representerades af bondeupproren, då det endast lemnades åt det lägre folket att
ega ett fosterland att kämpa och blöda för, under det att de ättstore
männen voro hemma öfverallt dit deras enskilda fördel för ögonblicket
förde dem. ■— Erik Eriksson, på fädernet af dansk ätt, men
dottero-son af K. Karl Knutsson och derigenom, samt genom sitt gifte, beslägtad
med Sveriges förnämsta ätter, hade vid Danskarnes infall 1502 öfver*
gifvit de honom anförtrodda slotten Elfsborg och Öresten åt höfvidsmän,
som snart uppgåfvo dem åt fienden. Yestgötabönderne, som i följd
häraf blefvo utsatta för Danskarnes härjningar, tillskrefvo hans
handlingssätt feghet eller förräderi , samlade sig och slogo honom ibjeL
Huruvida han verkligen kunnat försvara fästningarne eller icke, är
numera omöjligt att afgöra. Att han ej hörde till de befälhafvare, som
heldre begrafva sig under sina fästningars ruiner, än tänka på sin egen
säkerhet, är åtminstone obestridligt; äfvensom att han alltid förut visat
sig tillgifven det danska partiet. Också hafva både Hvitfeld och
svenska historieskrifvare uttalat samma åsigt om hans beteende som
Yest-götaallmogen hyste. Emellertid finnas äfven andra intyg om hans upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
