Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den från svenska sidan begärda vapenhvilan kunde Christian
August icke formligen afsluta, men han lofvade på sitt
hedersord att icke infalla i Sverige under vestra arméens frånvaro,
såvida ej bestämda anfallsordres ankommo från konungen, eller
Ryssar ne inbröto i det egentliga Sverige, i h vilka fall likväl
vapenhvilan skulle i tid uppsägas. Antager man att Christian
August genom ett infall i Sverige kunnat hindra vestra arméens
march, omintetgöra revolutionen och gifva Gustaf Adolf
ytterligare tillfälle att i grund förstöra Sverige, då måste man ock
erkänna att Christian August genom stilleståndet «gjort sin
konungs fiender en stor tjenst«, i det han gifvit dem tillfälle att
rädda sig från en nära förestående undergång. Men först och
främst kunde han, såsom vi ofvanföre anmärkt, väl hysa den
åsigten, att Sveriges förstöring blott skulle vara ett förebud
till Norges och Danmarks. Dessutom kunde ett infall från
norska sidan ej hindra vestra arméens march, då denna hade
minst 40 å12 dagars försprång; än mindre kunde den hindra
konungens tillfångatagande, ty detta försiggick ju utan vestra
arméens tillhjelp. Det är sannt att Adlercreutz i ett bref till
Adlersparre yttrar den förmodan — eller den artighet — alt
utan vestra arméens företag ingenting hade skett i Stockholm;
men der Önskan om en omhvälfning och öfvertvgelsen om dess
nödvändighet var så allmän, der kunde den väl ej hafva
ute-blifvit, fastän revolutionsplanen af den 8 Februari gick upp i
rök. Vi erinre om sjelfva Tolls — den trogne royalistens —
förutsägelse vid jultiden 4808 att «det här kan icke räcka i
tre månader»; om äfven han ej kunde afvärja från sig
öfver-tygelsen om sin konungs eller sitt lands fall, och till
förekommande deraf vågade föreslå konungen att abdikera, huru£r det
då han med spärrad stil anför Aalls ord att Ankarsvärd kom snart i
det behagligaste förhållande till major Darre, prinsens adjutant, och af
dessa ord drager slutsatser förklenliga för prinsen, med tillägg att Aall
på detta sätt uttrycker hvad han icke rent ut vill förklara. Han hade
dock ej bordt förtiga att dessa ord ej äro Aalls, ut£n Ankarsvärds, som
begagnat dem i ett bref tydligen endast för att uttrycka ett vänskapligt
umgänge, samt att i samma bref förekommer strax derpå cn försäkran
på öra och tro, att under förhandlingarhe med Darre aldrig elt ord
nämdes med hänsyn på prinsens uppstigande på s\ enska tronen, eller
revolutionens afsigter och planer i detta hänseende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
