Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
val möjligt att andra, ined mindre fruktan för omhvälfningar,
skulle hafva tyekat att genom en revolution söka rädda
fader– neslandet? Dessutom var ju blotta underrättelsen om vestra
arméens anmarch tillräcklig för att framkalla den 43 Mars, och
denna verkan stod det så mycket mindre i Christian Augusts
makt att hindra, som Ankarsvärd, hvilken måste antagas hafva
rest med största möjliga skyndsamhet och vida snabbare än
någon truppstyrka kunnat marchera, först natten till den 4 4
upphann arméen med prinsens svar om vapenhvilan. Ett
infall från norska sidan skulle således alltid hafva kommit för
sent att hindra revolutionen; det skulle på sin höjd hafva
kunnat tvinga vestra arméen att förr återvända till gränsen. Men
vi måste också slutligen taga i betraktande Norges och dess
armées tillstånd. Just nu herrskade i Norge en brist på
lifs-förnödenhetcr som gränsade till den bittraste hungersnöd; der
fattades både säd och penningar; bark, mossa och andra
elen-diga brödsurrogater måste tjena en stor del af fjellbygdens
invånare till föda. Arméen sjelf var illa försedd både med
proviant och beklädnad, till en del äfven med ammunition, och
inga magasiner kunde anläggas, ty det fanns ingenting att fylla
dem med*). Skulle den hafva ryckt in i Sverige, så hade den
der råkat lika utarmade provinser som ej kunnat underhålla
den. Huru lätt det under sådana förhållanden varit för en icke
ens i antal öfverlägsen armée att anfalla ett folk, som, af
för-tviflan drifvet till revolution, endast hade valet mellan seger
eller undergång, det lemne vi åt hvars och ens omdöme att
besvara, öfvertygade att domen skall utfalla mildare än
Wege-ners, som anser Christian Augusts uppförande äfven vid detta
tillfctlle vara «sällsynt^ under sådana förhållanden der trohet
aktas för en dygd.» Åtminstone var sjelfva konung Fredrik VI
ännu nöjd med prinsens handlingssätt: «jag erkänner till fullo
allt hvad De har gjort och vill göra», skrifver han d. 5 April
och hans ord i brefvet af d. 24 Mars: «Skulle Sverige afsätta
konungen och förklara sig för Frankrike, så må naturligtvis
allt blifva in statu quo», synas ju nästan blott vara en
om-skrifning af prinsens svar på Ankarsvärds framställan om va-
é) Aall, II. 47.‘
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
