Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hemman blefvo af fienden plundrade och brända, hvarvid äfven
Färglanda kyrka fick dela samma Ode. Ännu det sista
krigsåret blef en gränssocken sköflad och brand, så att till följd af
alla dessa lidanden, jemte underhållet af egna trupper, 232
särskilda gårdar på Dal vid fredsslutet voro öde.
Derpå följde visserligen fyratio års lugn, men som endast i
förhållande till sjuårskrigets fasor förtjenar detta namn; ty
folket besvarades nastan årligen af utskrifningar och garder för
de ryska och polska krigen. Aren 4641 och 4612 förnyades
särdeles å landets södra gräns de förra uppträdena. En del af
allmogen lat förmå sig att svarja fienden trohet, hvarför
upp-hofsmäonen sedan dömdes att afllytta från orten och upptaga
ödeshemman i Vester götland. Andra hade räddat sig med
brandskatt. 4 45 gårdar uppgifvas hafva blifvit sköflade och brända
blott under år 4644, och förödelsen fortsattes annu det
följande året.
Äfven 4644 och 4645 års krig, eller den af Norskarne så
kallade Hannibalsfejden, var, ehuru mera ärofullt för de
svenska vapnen, likval för Dal föga lyckligare. Regeringen var
fullt upp sysselsatt med anskaffande af försvars- eller
anfalls-medel å de vigtigare punkterna, och måste mer an önskligt
lemna Dalboarne åt sig sjelfva, utan tillgång på tjenliga vapen
od) tillräckligt understöd af öfvade trupper. Allmogen blef
tidtals mangrannt uppbådad att hålla gränsvakt, men tilläts icke
infalla i Norge, emedan de norska böndernas obenägenhet för
kriget derigenom kunde upphöra. Det egentliga anfallet å Dal
skedde i början af år 4645, då den danska befälhafvaren sjelf
norrifrån genomtågade den på reguliera trupper blottade
provinsen, medan en annan trupp inföll ifrån vester, men måste
genast vid de svenska truppernas anmarsch rymma faltet.
Emellertid hade den södra delen samt de trakter den fiendtliga
styrkan genomtågat mycket lidit af dess härjningar så att vid
krigets slut 409 hemman voro alldeles öde och ett annu större
antal hårdt medfarna. Afkortning i skatterna blef, som förf.
anmärker, nu 6om förut en svag ersättning för folkets lidanden.
Under konung Carl X Gustafs krig (1657—1660) var
landet bättre försvaradt, och endast ett par af de vestra gräns-*
socknarnc blefvo utsatta för fiendens brandskattningar. Allmogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
