Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
testamenten efter aflidoa prester, och äfven i händelse att
något vid prestens död icke var derom förordoadt skall han
hafva gjort sig ihågkommen i presthusen; men detsamma hade
påfvarne och biskoparne i långliga tider gjort, och Gustaf
inträdde här blott i deras rätt, hvilken till och med har ett
sär-skildt uttrycksfullt namn i den kanoniska rätten: jus spolii 1.
exuviarum, och i andra länder icke heller varit främmande för
konuDgarne. På samma sätt ungefär förhåller det sig med
anmärkningen att «han tog pastorslön vid lediga större pastorater
och satte en adjunkt att sköta tjensten», hvilket ej var något
annat än en tillämpning af de påfliga anspråken på «annater»
eller inkomster af \(ar) år vid hvarje ledighet, hvilka än i dag
någon gång spöka under skepnaden af stiftets byggnadskassa.
(Jfr. Engelhardt Kyrkohist. II. 365, 366).
Det har slutligen, i afseende på användningen af de inkomster
som Gustaf förstod att skada sig, blifvit anmärkt att han allt
för litet vårdade sig om läroverken, hvilka han till och med skall
hafva låtit förfalla, och denna anmärkning har man äfven hört
ar hans samtida, hvilka särdeles beklagade att här i landet icke
blifvit inrättadt något universitet, hvarigenom bristen på lärde
och dugliga embetsmän skulle kunnat afhjelpas. Men innan man
lägger honom denna uraktlåtenhet till last, bör man besinna
att universitetet är kronan, de lägre skolorna roten af ett lands
allmänna läroverk, och att Gustaf I var en man som, med
blicken orubbligt fästad på målet, alltid heldre sökte de
säkraste än de snabbaste medel att upphinna det. Han fann vid
sitt uppstigande på tronen den början till en högskola, som nyss
blifvit gjord, redan upplöst och de lägre skolorna i ett
jem-merligt skick; ty ehuru prestbildning var det enda som de
af-sågo, var likväl dermed så illa bestäldt, att Johannes Magnus,
den siste katolska erkebiskopen, klagar att ganska få prester
kunde predika Guds ord, några ej en gång läsa i bok, än
mindre förstå något deraf*). Det är äfven af ingen god betydelse
för den teologiska och religiösa bildningens ståndpunkt, att
oak-tadt svenska presterskapet genom en påflig bulla voro förbjudna
att bofatta sig med verldslig klokskap0), hade likväl så vidt
*) Peringsköld, Mon. Uller. p. 175.
**) De lemningar af medeltidens boksamlingar, som förf. s. 4i? 2 om**
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
