Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfversigt.
Afaftdemlsb dispatallevallttonliir.
Vi fortsätta nu don öfversigt som vi i förra häftet begynle af do till
sista promotionen utkomna historiska gradualdisputationer. Tärt stora
tidehvarf, 1600-talet, har nu som vanligt framkallat de flesta
bearbetningar; icke mindre än åtta af kandidaterna hafva valt ämnen till sina
gradualdisputationer ur detta århundrades sednare hälft. Deribland hafva
tvenne sysselsatt sig med Sveriges diplomatiska förhållanden till England
under Carl Gustafs regering. Hr N. C. E. Treffenberg har efter en
kort inledning om dessa begge länders förbindelse under Christinas och
Carl Gustafs regeringar meddelat den instruktion som gafs Coijet på dess
beskickning 1654. Ifrån reformationen ända intill Westfaliska freden
hade de europeiska staternas inbördes förhållanden hufvudsakligast
bestämd ts af de religösa intressena, och Sverige hade derföre stått i
vänskapliga förbindelser med både England och Holland, hvilka såsom
protestantiska 6tater hade ett gemensamt intresse mot katolikerna. Men
småningom utträngdes do religiösa frågorna af andra intressen vid
bestämmandet af de politiska förhållandena. Frankriko hade redan från början
hållit sin politik oberoende af religionstvisterna och t. ex. understödt
protestanterna i Tyskland under det deras trosförvandter inom landet
förtrycktes. Efter den Westfaliska freden och under Öfvergången från
den ena bestämmande principen till andra visar sig ett stort vacklando
i de politiska förbindelserna. Detta förklarar till en stor del de många
vexlingarne i Carl Gustafs planer, som man endast velat tillskrifva on
orolig och trolös ärelystnad. I en punkt var dock hans politik
ståndaktig och det var i hans benägenhet för vänskap med England. Detta
land hade med Sverige flera gemensamma intressen och utom de
af-lägsna katolska makterna en nära liggande gemensam fiende eller
åtminstone medtäflare och afundsman i Holland, som ogerna såg de
andra begges uppblomstrande handel och tillvexande politiska makt. Den
nya regeringen i England under Cromwell hade också tidigt sökt stöd
och styrka genom ett förbund med Sverige, och ett sådant hade blifvit
afslutadt i April 1654. Efter tronombytet samma år afsände Carl
Gustaf sin gustling P. J. Coijet för att Öfverlemna ratifikationen af nämde
traktat och inleda ytterligare underhandlingar, Carl Gustafs vidare
planer, hans krig med Polen och det motstånd han häruti befarade och
rönte af Holland föranledde honom att följande år affärda riksrådet
Christer Bonde till England för att förmå Cromwell att uppträda till Sveriges
förmån^ isynnerhet om, såsom konungen förmodade, Holländarne skulle
sända någon krigsfiotta till Östersjön. En del af Bondos ambassad till
inemot slutet af 1655 har blifvit behandlad af grefve P. Kalling, som
meddelat utdrag af Bondes bref och dagböcker, samt lofvat att i en
följande del fortsätta sin framställning intill afslutandct af traktaten i
London d. 12 Juli 1656.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
