Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl Gustaf skulle före sin död få erfara hvad det europeiska
jemn-vigtssystemet betydde; vid hans andra anfall på Danmark inträffade det
hittills oerhörda, att främmande makter objudna uppträdde såsom
medlare mellan de krigförande, sins emellan uppgjorde fredsvilkoren mot begge
parternas vilja och slutligen nödgade dem att antaga desamma. Det var
Frankrike, England och Holland, som denna gång på sådant sätt togo
Sveriges och Danmarks stridigheter i sin hand. Ett årtionde sednare
förnyades samma skådespel, men denna gång var det Frankrikes
eröfrings-lust och dess anfall på Spanien som framkallade de objudna medlarnc,
och nu tog Sverige plats bland dessa. Det är «Sveriges deltagande i
Trippelalliansen», som framkallat en afhandling af Hr E. 0. Edholm.
Som bekant är, tillkommer äran af detta fördrag, som för tillfället bibe-,
höll freden i Europa, förnämligast det engelska sändebudet W. Temple.
Hans uppgift var [eke lätt. England och Holland hade nyss slutat ett
krig, och fredsunderhandlingarne dem emellan hade just blifvit
påskyndade af fruktan för Frankrikes förstoringsplaner; men oaktadt freden var
dock vänskapen ej synnerligt stor. Engelska kabinettet och dess usle
konung hyste visst större sympatier för det enväldiga och katolska
Frankrike än för det republikanska och protestantiska Holland, af hvilket de
dessutom, så nyligen rönt stora förödmjukelser; men de funno dock
denna gång för godt att foga sig efter allmänna tänkesättet. Sveriges
politiska traditioner talade ock för vänskap med Frankrike, och inom
regeringen hade denna politik en mägtig förespråkare i DelaGardie. Nu
hade likväl Sverige de sednare åren aflägsnat sig från Frankrike och
närmat sig England och Österrike. Men svenska regeringens egentliga
syftemål var att bibehålla sitt anseende och inflytande genom
underhållande af en krigshär i Tyskland, och härtill behöfde den subsidier;
ty landets egna tillgångar förslogo ej dertill och den älskade gerna
att «binda sin häst vid grannens gärdesgård.» Dess underhandlingar
blefvo derföre till en hufvudsaklig del underhandlingar om subsidier. Så
var ock fallet vid do svenska diplomaterna Dohnas och Appelboms
ne-gociationer rörande trippelalliansen, af hvilka man har en väl gjord
framställning i Hr E:s afhandling. Trippelalliansen hade för Ögonblicket
den åsyftade verkan att förmå Frankrike och Spanien till fred; men den
blef ej långvarig. Två år derefter sålde sig Englands konung till
Ludvig XIV genom traktaten i Dover, och det dröjde ej länge innan Sverige
åter stod på Frankrikes sida och derigenom inleddes i det krig, som
skulle yppa samhällets inre bristfällighet er och derigenom föranleda Carl
XLs envälde och revolutionära omskapelser.
Men ehuru kriget så till vida närmast framkallade omhvälfningen, så
hade dock redan förut talrika tecken, tillräckligt tydliga för hvar och en
som ville akta derpå, ådagalaggt att den i det yttre så praktfulla
statsbyggnaden led af något organiskt ondt i sina grundvalar. «När
regeringen agerar en privatum, och talar å stånds bästa, då kan
regementet icke länge stå», hadc Axel Oxenstjerna en gång utsagt och genom
dessa ord, mer än han sjelf visste det, fällt domen öfver den regering
i hvilken han var själen. Ty Christinas förmyndares hela politik gick,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
