Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kundo derföre endast långsamt utveckla sig till en stat, som
var mäktig att kufva och med sig införlifva andra. Det dröjde
i mer an fyra sekler ifrån stadens grundläggning innan dess
e-gentliga eröfringar kunde begynna, och oaktadt väldet sedan
hastigt tillvexte genom krig, kolonier och successiva medgifvanden
åt de öfvervunna folken, var likvUl Italien ännu vid Sullas tid
så litet romaniseradt, att en stor del af dess innebyggare reste
sig och hotade att grundlägga en ny italiensk republik. Den
romerska medborgarrätt, som slutligen beviljades och förmådde
dem att nedlUgga vapen, blef först genom Caesar Ufven beviljad
Italiens nordligaste innebyggare. Dessa voro af främmande dels
gallisk qch dels iberisk härkomst och bibehöllo åtminstone i
bergstrakterna ännu länge sitt språk, ehuru de härvarande
romerska kolonierna redan under Augustus frambragte utmärkta
författare *). Sicilien fick först efter Caesars död romersk
medborgarrätt, och som de flesta grekiska städerna der, likasom i
södra Italien, efter moderlandets förfall blifvit öde eller råkat i
främmande händer (jfr Strabo Geogr. YL), så var här väl ett
öppet fält för romerska kulturens utbredande men ännu ingen
betydlig romersk befolkning.
Efter medgifvande af romersk medborgarrätt åt alla Italiens
innebyggare var redan den gamla statsförfattningen i sitt
innersta rubbad; huru mycket mera då denna jätt ännu vidare
utsträcktes? Ty likasom antikens republikanska statsformer i
allmänhet, var Roms författning beräknad för en stad och icke
för ett land, sådant som Italien. Det representativa systemet
var för forntiden främmande, och kan i en stat, med många
sinsemellan olika och ficndtliga folkslag, aldrig realiseras.
Der-före var en öfvergång till en monarkisk styrelse en nödvändig
följd af statens oerhörda tillvext. Det stora antal af nya
borgare, som staden Rom redan vunnit, hade föga bidragit att öka
dess verkliga betydenhet, men väl att öka oroligheterna, då det
numera var lättare för en folklcdare att ibland denna massa af
medborgare, som i sjelfva verket voro främmande för
republikens äreoder, värfva sig en skara anhängare, som vandrade till
Rom för att geqomdrifva hans önskningar. — Å andra sidan
*) Vi erinra att en af dem, hisforieskrifvåren Livius, af str&nga
puri-«ter tadlados för sina provinoialismer (Patavinitas).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
