Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gruvdrift gemensamt av ingenjör Gustaf Bring och disponent Hj. Eriksson - I. Gruvbrytning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRUVDRIFT
I. GRUVBRYTNING
EN ÄLDSTA GRUVDRIFTEN I SVERIGE HA
arkeologerna spårat i de för något tiotal år sedan
upptäckta fliiitgruvorna i Skåne, från vilka urger-
manerna för omkring fyra tusen år sedan hämtade
stenålderns verktygsstål, flintan. Gruvorna utgöras
av talrikt förekommande schakt av några få meters
djup, urgrävda i de lösa kritlagren med tillhjälp av
^^-^ ^____ hjorthorn, på vilka några taggar blivit kvarlämnade.
Denna gruvdrift lär ha fortgått genom hela bronsåldern och varit den
enda under hela denna tid. Flintan utträngdes endast så småningom av den
dyrbara, importerade bronsen, och våra sparsamt förekommande och svår-
tillgängliga kopparmalmer började brytas först senare, liksom även de i
fasta berget förekommande järnmalmerna. Järnålderns metall har att börja
med importerats även den, och senare framställts av de lätt tillgängliga
sjö- och myrmalmerna.
Sveriges äldsta malmgruvor äro Falu och Åtvidabergs koppargruvor,
vilka med säkerhet äro kända från 1200-talet. Enligt Olof Gran, Beskriv-
ning över Västmanland, 1754, har Magnus Ladulås 1282 utfärdat nya pri-
vilegier för Sala silvergruva, men senare forskare anse, att denna gruva
upptogs först i början av 1500-talet. Grängesberg, vår största mellansvenska
järngruva, namnes först på 1580-talet. Enligt Gran "flödade" Sala gruva
under Gustaf Vasas tid "som en älv med silver", med en årlig produktion
av 20/24.000 lödiga marker (= 4.000—5.000 kg.). Vid samma tid hade även
Falu gruva sina glansdagar med en årsproduktion av ända upp till 20.000
skeppund koppar (= 3.000.000 kg.).
Under 1300-talet och de närmast följande århundradena synes en hel
mängd gruvor ha blivit upptagna. På 1600-talet började kompassen an-
vändas för uppsökande av järnmalmsfyndigheter, vilket i hög grad torde
ha bidragit att öka gruvornas antal.
Det till gruvdriften hörande arbetet kan uppdelas i följande tre huvud-
grupper, nämligen lösbrytning av berget, uppfordring av det Vösbrutna
berget och uppfordring av vattnet, vilket senare brukar kallas lånshållning
av gruvan. Sedan berget kommit upp ovan jord vidtager sortering eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
