Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rälsskarvproblemet av ingenjör Emil Forsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÄLSSKARV PROBLEMET
127
Fig. 11. Dubbelslipersskarv vid Statens järnvägar år 1Q24
denna tid tillkom svenska statsbanornas 1873 års räl, som ur slitningssyn-
punkt anses vara mycket god. År 1896 infördes den spåröverbyggnad,
lig. 9, med vilken största delen av ovannämnda banors huvudlinjer blivit
belagda. Oaktat kolhalten i dessa räler uppgick till c:a 0,50 %, uppstodo
ganska hastigt avsevärda nedstukningar å ändarna. Ingenjör C. P. Sand-
berg, statsbanornas dåvarande rälskontrollant, föreslog år 1899 införandet
av en treslipers understödd skarv, fig. 10, vilken kom till användning å en
kort försökssträcka, strax norr om Väsby. Ännu efter 25 år hava dessa
skarvar visat sig vara ganska tillfredsställande, och under de senare åren
hava dylika även införts vid tre enskilda svenska järnvägar, däribland
Skåne— Smålands, där de också hittills utfallit till full belåtenhet.
Även i andra länder uppstod vid sekelskiftet tanken på en återgång till
understödd skarv, men ingen vågade eller ville taga steget fullt ut. Man
följde i stället den principen, att avståndet mellan skarvsliprarna skulle
vara så litet som möjligt. År 1902 hade vid de preussiska statsbanorna ut-
vecklingen i denna riktning gått så långt, att skarvsliprarna kommo intill
varandra och förbundos med skruvbultar. På så sätt uppkom den s. k.
dubbelslipersskarven, som visat sig vara ganska god. Vid de svenska stats-
banorna infördes denna konstruktion på prov år 191 6, och for den nya
rälsprofil, som fastställdes år 1924, är dubbelslipersskarven, fig. 11, införd
såsom standard.
Till samma rälsmodell provas för närvarande även en treslipers under-
stödd skarv efter i huvudsak samma princip, som visas å fig. 10.
På den för något över hundra år sedan inslagna vägen, att med ökning
av rälslängden minska skarvarnas antal, har man fortsatt ända tills de
senaste åren. Rälslängden har successivt ökats från 0,9 14 meter (3 fot)
år 1820 till nuvarande 15 — 20 meter. Någon ytterligare ökning torde knap-
past vara att förvänta. Dels skulle transportsvårigheter uppstå, och dels
skulle dilatationsöppningarna bliva väl stora vid användandet av längre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
