Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skoindustrien av ingenjör Erik Halldin - Historik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKOINDUSTRI
177
FL1NTSKRA P
ANTIK MQDÄftM-
SKOM AKARKNHV
\
/ r *£ p . JJ. Skomakarknivens utveckling
eller trä fastnaglades under sulan.
Mansskodon svärtades, damskodon
däremot färgades på många olika
sätt samt pryddes med stickningar,
pärlor och ädelstenar.
I Pompeji har framgrävts ett
garveri, som innehåller 15 st. run-
da 1^2 X I / / 2 m - i marken grävda
gropar med lerrör för till- och av-
flöde, fyrkantiga mindre gropar,
stora kar för tillredning av garv-
lagen samt en hel uppsättning av
verktyg för läderbearbetning.
Egendomligt är, att skomakare-
kniven ännu i Rom hade samma form som stenåldersmänniskornas flintskra^
por. Av läder tillverkade man i Rom utom skodon de mest skilda saker, så-
som klädesplagg, pungar, sängtäcken, sadeltyg, gördlar, piskor, vagnstyg,
tält, sköldar, hjälmar, läglar, pukor och koffertar. Råhudar infördes i
stora mängder.
Det allmänna förfall, som följde på romarrikets upplösning, medförde
att utvecklingen beträffande skomodena upphörde. Icke förr än under kors-
tågens tid f ramkommo nya typer. Sämskgarvat skinn från det arabiska Cor-
dova i Spanien, varav benämningen karduansläder, börjar då användas till
skodon, likaså get- och fårskinn. Sålunda framställdes redan på 1200-talet
en mängd mjuka, smidiga skinnsorter, väl lämpade för lätta skodon med god
passform och lätta att färga. Troligen medförde denna tid bruket av textil
sytråd, becktråd.
Ett för medeltiden egendomligt skomode var snabelskon. Den tillverkades
vanligen av tyg, och tån förlängdes till en halvmeterlång snabel, som, för
att icke hindra gången alltför mycket, drogs upp mot och fästes vid knäet.
Snabeln behängdes ofta med bjällror. Detta överdrivna mode efterträddes
på 1500-talet av sin motsats, oxmuleskon, som hade bred, kort tå. Till skydd
mot gatsmutsen i de medeltida städerna kommo ytterskor av trä till an-
vändning.
I Nordeuropa använde man lädersandaler, åtminstone från senare delen
av järnåldern fram till medeltidens slut. Fotens översida och benet skyd-
dades av hosor av tyg eller garvat skinn, vilka nådde över knäet, eller
också av skaftlösa strumpor, fastade nedtill vid långa, snäva byxor. Ovanpå
dessa hosor, som icke erbjödo något skydd mot väta, började man vid medel-
tidens slut bära ytterhosor av skinn eller läder, som drogos på lösa och
nådde över knäet samt täckte foten och innerhosan. Snart lärde man sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
