Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skoindustrien av ingenjör Erik Halldin - Historik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKO INDUSTRI 179
10 år senare hade den tagits i bruk för skonåtling. Denna första symaskins-
typ, enligt Elias Howes patent, förmådde icke slå fullt igenom, beroende på
att den arbetade med blott en tråd. Den sydde nämligen enkeltrådig kedje-
söm, som om tråden brister på en punkt kan gå upp efter hela sin längd.
Förbättringssträvandena ledde på 1860-talet till konstruktion av en symaskin
med både över- och undertråd, alltså den typ, som ännu i dag består. Med
denna uppfinning var utvecklingen given, nämligen en genomgripande re-
volution av skomakeriet. Skoarbetets dittills mest tidsödande och stor skick-
lighet krävande procedur, stickningen av skaft- och ovanlädersdelar, kunde
hädanefter utföras av olärda arbetare på mycket kort tid. Arbetshastigheten
ökade från 50 å 60 till 3,000 å 4,ooo stick i minuten. Minderårigas och
kvinnlig arbetskraft, förut föga använd inom yrket, kunde nu i stor ut-
sträckning ersätta skomakaregesällen. Specialverkstäder för tillverkning av
nåtlingar uppstodo, och skomakarens uppgift blev fr. o. m. denna tid enbart
att bottna skodonen.
Snart mekaniserades även bottensyningen. Redan i slutet av 1830-talet
erhölls i Amerika patent på den första durksymaskinen, en till bottensömnad
utbildad symaskin för kedjesöm med beckad tråd. Efter några förbättringar
i konstruktionen övertogs tillverkningen av denna maskin på 1860-talet av
överste Mac-Kay, som på 40 år lär ha förtjänat 25 millioner dollars på denna
affär. Mac-Kay införde den mångenstädes ännu brukliga metoden att icke
sälja, utan hyra ut maskiner till skofabriker och verkstäder. Maskinen ifråga
användes ännu för durksytt arbete, och dess kapacitet är c:a 30 gånger
handarbetets. Durksymaskinen med två trådar, "järnskomakaren", uppfanns
vid samma tid av engelsmannen Keats.
■’^n år 1829 patenterade leonardska pliggningsmaskinen, som under de
påföljande 30 åren undergick åtskilliga förbättringar, kompletterades i bör-
jan av 1860-talet för att kunna arbeta med träpligg i form av band. Dess
arbetsförmåga blev därefter ungefär densamma som durksymaskinens.
Durksy- och träpliggningsmaskinernas allmänna användning medförde
inom skomakeriet stordriftens definitiva seger över smådriften. Maskinernas
stora arbetsförmåga och höga anskaffningskostnad samt den omständig-
heten, att de ägnade sig till framställning av billigare, men ej till finare
och dyrare skodon, framtvingade den massfabrikation och stordrift, som
nåtlingsmaskinen ensam ej kunnat åstadkomma.
Framgångarna med de vällyckade nåtlings- och durksymaskinerna stimu-
lerade uppfinningsverksamheten. I början på 1880-talet fingo skofabrikerna
de första avlapps- och vändsymaskinerna. Tillskärningen för hand ersattes
av utstansning i motordrivna stansmaskiner, visserligen med undantag för
tillskärningen av skaft och ovanläder. För putsningen av de färdiga sko-
donen började man använda slip- och polermaskiner. En allmän strävan till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
