Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elektrisk järnvägsdrift av elektroingenjör Gotthard Sandvall - Järnvägselektrifieringen i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTRISK JÄRNVÄGSDRIFT 263
Redan på hösten 1903 inkom också Kungl. Järnvägsstyrelsen till Kungl.
Maj :t med förslag till utförande av försök med elektrisk drift å en mindre
sträcka, huvudsakligen för att utröna olika konstruktioners lämplighet för
svenska förhållanden. 1904 års riksdag beviljade de härför äskade medlen,
varefter under åren 1905— 1907 omfattande försök utfördes å bandelen
Stockholm — Järva och Tomteboda — Värtan. Härvid provades icke endast
olika lokomotivkonstruktioner och motorvagnar utan även olika system för
kontakttrådens upphängning, och särskilt de senare försöken ha haft den
allra största betydelse för den fortsatta elektrifieringen. Härvid utprovades
nämligen ett fullt självständigt system, vilket sedermera kommit till an-
vändning vid samtliga banor som elektrifierats i Sverige. Även i utlandet
har det uppmärksammats för sin enkelhet och billighet, och både i Tysk-
land, Österrike, Schweiz och Norge har det kommit till användning. Dess-
utom gjordes ingående undersökningar beträffande tågens strömförbruk-
ning, och de undersökningar som gjordes rörande svagströmsstörningar,
som uppstå på grund av banströmmen, ha varit av stor betydelse för det
fortsatta elektrifieringsarbetet.
Med stöd av de erfarenheter som samlats vid dessa försök och vid de
försök i större skala som samtidigt utförts i utlandet, ingick Kungl. Järn-
vägsstyrelsen på hösten 1910 till Kungl. Maj :t med förslag om elektrifiering
av den 129 km. långa bandelen Kiruna— Riksgränsen, vilken bandel ansågs
särskilt lämplig med hänsyn till den tunga och relativt jämna trafiken. De
härför erforderliga medlen blevo av 191 1 års riksdag beviljade, och åt
Vattenfallsstyrelsen uppdrogs att utföra den härför erforderliga kraft-
stationen vid Porjus i Lule älv, vilken även inrättades för kraftleverans till
malmfälten i Gällivare och Kiruna. Arbetena med elektrifieringen utfördes
genom järnvägsstyrelsens försorg, och på hösten 1914 kunde de första för-
söken med elektrisk drift börja med kraft från Porjus. Under första halv-
året 191 5 kunde man helt övergå till elektrisk drift å bandelen Kiruna-
Riksgränsen.
De goda resultat som erhöllos av elektrifieringen av denna bandel och
de stora svårigheter som yppade sig under kriget att erhålla stenkol i till-
räcklig mängd och till rimliga priser, hade till följd, att genom riksdags-
beslut åren 1917 och 1920 elektrifieringsarbetet fortsattes, och i olika etap-
per kunde sedan den elektriska driften införas även söder om Kiruna,
tills dess i juni 1922 elektrisk drift var införd å hela bandelen Riksgränsen
- Luleå. I anslutning till elektrifieringen på den svenska sidan hade norska
staten elektrifierat den 39 km. långa bandelen Riksgränsen— Narvik, och
efter det detta arbete på hösten 1922 blev färdigt, är den 476 km. långa
järnvägsförbindelsen mellan de båda exporthamnarna, Luleå vid Bottniska
viken och Narvik vid Vest fjorden i Norge, elektrifierad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
