Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och ställde honom till och med i spetsen för en här, hvarmed
den hämndgirige prelaten år 1465 å nyo skyndade sig att
innesluta Stockholm. Efter flere utfall och underhandlingar vågade
Carl slutligen ett öppet fältslag på isen utanför Riddarholmen,
men måste med förlust draga sig tillbaka och, då han ej mer
såg sig kunna lita på borgerskapet, afsäga sig kronan mot en
obetydlig förläning i Finland, dit han äfven genast begaf sig.
De båda prelaterne delade nu makten sig emellan, och läto
kalla sig, den ene Sveriges furste, den andre dess föreståndare.
Biskop Kettil dog dock snart af pesten, och det mäktiga
riksrådet Erik Axelson Tott, hvars bror var måg till Carl Knutson,
förklarades nu af ständerne för riksföreståndare. Inom kort
kom äfven Stockholms slott i hans händer. Nu uppstod en
okänd ädling, Nils Sture, som i förening med Carls
systerson, Sten Sture, reste sig; till värn mot erkebiskopens förtryck.
Dennes anhängare belägrade 1466 åter Stockholm, men denna
gång försvarade sig borgerskapet berömligt, tilldess Ivar Axelson
Tott hann ankomma sin bror riksföreståndaren till hjelp och
slå de danska hjelptrupper erkebiskopen medfört. Denne måste
då rymma riket och dog kort derpå af förargelse på Öland.
För tredje gången återkom nu konung Carl, och ehuru hans
sista år oroades af det inbördes krig, som Erik Carlson Wase,
en af erkebiskopens mest nitiske anhängare, uppväckt emot
honom, bibehöll han dock tronen till dess han afled på
Stockholms slott den 15 Maj 1470. På sin sotsäng utsåg han
emedlertid Sten Sture till riksföreståndare.
Konung Christian, som föregående försök bordt afskräcka,
trodde nu rätta tiden vara inne att återvinna svenska kronan.
För ernående af detta ändamål anlände han i Juli månad
1471 med en flotta af 70 skepp till Stockholm, och, då staden
ej ville gifva sig, förskansade han sig på Brunkeberg. Efter
flera månaders underhandling, under hvilken tid Sten Sture
hunnit samla en här, angrep denne slutligen den 9 Oktober
med hela sin makt danskarne. Flere gånger blefvo hans anfall
tillbakaslagne, så väl i följe af fiendens öfvermakt, som af dess
fördelaktiga ställning på höjden, ehuru Knut Posse, som med
2,000 man gjort ett utfall från Stockholms slott för att
uppbränna den trädmur eller så kallade skärm danskarne uppfört
för att skydda lägret, deruti fullkomligen lyckades. Då påfann
Sturen en krigslist. Han anföll och slog den flygel af danska
hären, som stod vid S:t Clara kloster, och nedlockade derigenom
danska hufvudhären på slätten, hvilken, utan att låta hejda sig
af sina anförares befallningar, nedrusade från höjden för att
bistå sina landsmän. Nu var hans afsigt vunnen. Med friska
trupper anföll han fienden. Nils Sture, som kringgått danskarne,
angrep dem äfven i ryggen, och sedan 5,000 man stupat,
hvaribland endast kring danskarnes hufvudbaner, dannebrogen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
