Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
500 ädlingar, och konung Christian sjölf genom ett skott i
munnen mistat flere tänder, upplöste sig allt i en vild flykt.
Emedlertid hade Stockholms besättning icke varit sysslolös.
Då den märkte att danskarne, oförsigtigt nog, endast qvarlemnat
en obetydlig betäckning vid broarne, som ledde öfver till
Käpplingen och Skeppsholmen, gjorde den ett plötsligt utfall,
be-mäktigade sig desse och afsågade dem. De danskar, som nu
lyckats slå sig igenom Nils Stures och Posses förenade skaror,
funno här döden. 900 uppgifvas på delta sätt hafva omkommit
i vågorna och lika många blefvo tillfångatagne. Konung
Christian undkom väl denna gång med lifvet, men ville från denna
stund aldrig mer höra talas om Stockholm. För att belöna
hufvudstadens borgerskap för dess visade nitiska biträde, stadgade
rikets råd samma år, att hela magistraten skulle utgöras af
svenskar och icke såsom förr, då den till hälften bestod af
tyskar, ett förhållande, hvilket, såsom vi ofvanföre sett, varit
så olyCksbrin^ande for hufvudstaden.
Under de 26 år, som nu följde, synes Stockholm hafva
tilltagit i välstånd, ehuru pesten tvenne gånger under denna
tid förfärligt hemsökte staden, såsom 1484, då 15,000, och
11 år derefter, då 7,000 personer deraf skola omkommit. En
eldsvåda öfvergick den äfven 1495, hvarvid trakten emellan
Gråmunkegränd och norra porten afbrann. Ar J488 vid ett
härtåg till Finland hemtade Sten Sturo från Upsala den helige
Eriks baner, och uppställde det först med mycken prakt vid
S:t örjans altare i Stockholms storkyrka, samt tog det derifrån
med i fälttåget, för att derigenom lifva sina truppers mod,
men detta försök måste hafva aflupit olyckligt, ty baneret har
sedermera aldrig omtalats i historien. 1497 alsatte väl en
del af rikets råd Sturon från sitt riksföreståndareskap, inen
denne inneslöt sig då på Stockholms starka fäste. Nu öppnade
rådet underhandlingar med den danske konung Hans, en son
till Christian af Oldenburg. Staden belägrades af en här tyska
soldnärer, och ehuru dalkarlarne tågade Stockholm till hjelp,
blefvo desse dock slagne vid Rotebro, äfvensom
riksföreståndaren sjelf genom en krigslist vid ett utfall från staden. Då
Sturen nu dertill såg både adel och presterskap emot sig,
samt således icke någon möjlighet till längre motstånd, dagtingade
han med konung Hans mot förläning af hela Finland,
öster-och Westerbotten samt Nyköping. Den 26 November skedde
konung Hans* kröning i Stockholms storkyrka, men hans
fogdars grymheter och utpressningar förmådde rikets råd att 1501
åter afsätta honom. Man var nu glad att ånyo få vända, sig
till Sturen, som äfven anlände med en betydlig makt och hotade
från tvenne sidor hufvudstaden. Danskarne drogo sig då in i
slottet och satte staden i brand, men ehuru skyndsamt
borger-skapot än öppnade portarne för svenskarne, lågo dock redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
