Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rättning af lyktor på husen* under den mörkaste hälften af året,
och 1759 skedde en ny utprickning af de ställen, der lyktorne
borde uppsättas och underhållas.
De båda under en lång period af vår historia så olyckligt
namnkunniga partierne Hattar och Mössor, eller det Holsteinska
och Hessiska partiet, utbildades fullständigt vid 1739 års
riksdag. Det 1741 med Ryssland förda krig aflopp ganska olyckligt.
Hela svenska armeen, under generalerne Buddenbrocks och
Le-wenhaupts befäl, kapitulerade vid Helsingfors. I följe häraf
nedsattes en kommission, som dömde dem båda till
halshuggning, och domen underställdes icke ens konungens afgörande.
Den 16 Juli 1743 afrättades Buddenbrock utanför norrtull.
Lewenhaupt hade emedlertid lyckats fly, men blef åter ertappad
och undergick samma öde den 4 Augusti. Den sandbacke, der
detta försiggick, har sedan dess burit namnet generalsbacken.
Förspelet till ett allvarsamt borgerligt krig, en tragedi af
högt intresse, hvars sista akt utspelades i Stockholm, var det
så kallade Dalupproret, som samma år, ehuru något tidigare,
utbröt. Dalkarlarne, som vid det förestående tronföljarevalet
äskade att ständerne skulle välja kronprinsen af Danmark,
uppreste sig och tågade, 5,000 man starke, till Stockholm, inträngde
derstädes, emedan Westgötha-Dals regemente, som skulle på
norra sidan betäcka staden, icke fått befallning att skjuta skarpt.
De besatte nu Norrmalm och utsände afdelningar äfven i staden
och på söder. Men då de efter 2 dagars fruktlösa
underhandlingar ej kunde förmås att nedlägga vapen, utan tvertom skredo
till fiendtligheter, hvarvid riksrådet Adlerfelt blef skjuten, började
kanonerna spela och Westgötha kavalleri högg in på de
upproriske. 50 af dem stupade och 80 sårades. De öfrige flydde,
men bruksbokhållaren Schedin och riksdagsmannen Pehr
Andersson från Mora, tillika med 4 andra bönder, hvilka varit de
förnämste anförarne, blefvo dock tillfångatagne samt halshuggne
och steglade.
Dagen efter detta blodiga uppträde valde ständerne hertig
Adolf Fredrik af Holstein till tronföljare. F. d. biskopen af
Liibeck ärfde nu vid konung Fredriks död 1731 svenska kronan.
Genom hans gemål, den herrsklystna Lovisa Ulrika, Fredrik
den Stores syster, öfvergick den spända ställningen emellan
konungen å ena samt rådet och ständerne å andra sidan snart
till öppen brytning. För hvad pris som heldst ville hon utvidga
konungamakten. Yid 1755 års riksdag föranledde dessa intriger
sådan oenighet mellan sjelfva riksstånden inbördes, att genom
en Rikets Ständers Kommission icke mindre än 10 riksdagsmän
af bondeståndet dömdes till större och mindre straff, såsom
vatten och bröd, fästning, afbön eller böter, för det de vågat
motsätta sig ständernes beslut att rådet, i stället för konungens
egenhändiga underskrift, skulle berättigas att, såsom under de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
