Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den flyttad och stod omkring år 4500 vid den 3. k.
qvarn-dammen. Af det yttre tornet synas ännu lemningar i murarne
vid jemvågen eller den fordna stadsgrafven. Christian Tyrann
lät väl vid sitt intåg 1520 nedrifva så väl norr- som söderport,
men under Gustaf I:s regering reste de sig åter ur gruset.
1581 förordnade Johan III att Stockholms fästningsverk skulle
förbättras och åter uppbyggas, men i slutet af Carl XI:s regering
nedrefs södra tornet och till murarnes rifvande på begge sidor
om söderport lemnade Carl XII sitt tillstånd. Hvad stadens
bebyggande beträffar, skulle man med skäl kunna indela den i
tre perioder, trähus-, palats- och stenhusperioden. Den
förstnämnde af dessa komme då ostridigt att omfatta hela
medeltiden, ja, ända till år 1650, den andra blefve visserligen den
kortaste, men också den mest lysande eller till år 1700, och
den tredje derifrån till nuvarande tid.
Till de förfärliga eldsvådor, hvilka vi sett öfvergå
hufvudstaden, bidrog mycket trähusen, som vanligen voro täckte med
torf- eller näfvertak, och korsverkshusen, hvilka man vid
uppkommande eldsvådor knappast vågade nalkas, emedan så snart
något af timret var förtärdt af lågorne ramlade stora stycken af
husen och begrafde alla kringstående. Flere konungar sökte väl
genom kloka mått och steg afvända de vådor, som genom dessa
eldfarliga byggnadsmaterialier uppkommo, såsom Gustaf I år
1552, hvarom ofvanföre är nämndt. Att det emedlertid gick
långsamt med uppförandet af stenhus, kan synas af Johan III:s
förnyade påbud härom 4581. Gustaf Adolf utfärdade 1630 och
4638 öppna bref i samma ändamål, liksom drottning Christina
4649 om stadens reglering, men dessa förordningar rörde
mer-ändels staden inom broarne, icke malmarne, hvarföre vi äfven
i det föregående sett de största eldsvådor öfvergå dem. Men
var hufvudstadens utseende ända till drottning Christinas tid
mindre inbjudande, så fick den härför ersättning i den följande
eller palatsperioden, då sådane män som Wrangel, Bonde,
Rosenhane, Königsmark, De la Gardie, Oxenstjerna m. fl.
förmedelst de i trettioåriga kriget samlade skatter uppförde hus,
hvilka stolt kunde mäta sig med regerande furstars boningar i
fremmande länder.^ Det måste verkligen varit en herrlig syn
att i drottning Christinas tid skåda denna nordiska hufvudstad.
Storkyrkan, Jacobs och Clara kyrkor prunkade då, liksom
Rid-darholmens, med spetsiga torn, hvilka sträckte sina spiror mot
himlen; en mängd småtorn omgåfvo då ännu staden; De la
Gardieska palatset, sedermera dramatiska theatern, och det
Bondeska, nuvarande rådhuset, utbredde sina pelargångar eller
höjde sina orientaliska domer och turkiska minareter; det
nybyggda Riddarhuset och en mängd äreportar, hvilka ofta
qvar-stodo i flere år, uppvisade med stolthet sin massa af statyer;
och öfver allt detta reste sig konungaborgen, utur hvars midt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
