Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kopparmynt, öfver 300 dukater skall derjemte åtgått till
förgyllning af tuppen med flera af tornets prydnader. 0 Det är 164
alnar högt och således bland de högsta i riket. Ar 1702 slog
väl åskan åter ned deruti, men gjorde då, till all lycka, föga
skada. För öfrigt har sjelfva kyrkan varit utsatt för eldsvådor
4 gånger förut, åren 1380, 1390, 1521 och 1572, första gången
derigenom att åskan slog ned, andra gången genom mordbrand,
då Hättebröderne plundrade staden, och tredje gången genom
danskarne, hvilka från Badelundsås sköto eld på staden, och
hvarvid domkyrkotaket afbrann, hvarefter kyrkan stod dels utan
tak, dels med endast halmbetäckning. Så stod hon i 16 års
tid, då hon ändtligen började repareras. Men detta gick så
långsamt under dessa tider af oro och brödrastrider, att den
ännu ej var färdig 35 år derefter, då den 1572 jemte hela
staden åter af vådeld mycket skadades. 1577 var den dock åter
försedd med nya pelare och brädtak samt koret iståndsatt.
Den Synnerligen nitiske biskop Johannes Rudbeckius gjorde,
under den tid af 27 år han var stiftets styresman, mycket så
väl för staden, som kyrkan. Genom hans bemödanden fick den
sednare, både af Gustaf II Adolf och drottning Christina, diverse
egendomar och friheter, h vårföre också under denna tid stora
tornet och de 4 smärre deromkring, hvilka under Johan HLs
regering blifvit uppförde, täcktes med koppar, samt hela undre
taket och en stor del af det öfre blef färdigt. Denna reparation
fullbordades af hans efterträdare, biskop Laurelius, så att kyrkan
ändtligen åter 1662, eller 90 år efter dess sista förstörelse, stod
fullkomligt förnyad, hvilket dock, såsom vi ofvanföre sett,
endast varade till 1691, då, vid tornets brand, en stor del af
koppartaket, samt det af biskop Rudbeckius 1630 inuti kyrkan
uppförde ”kapitelhus”, afbrann.
Kyrkan har 153 alnar i längd och 61 alnar i bredd. Den
utmärkt vackra, i bildhuggeri förfärdigade altartaflan, är en
skänk af Sten Sture den yngre och hans husfru, Christina
Gyl-lenstjerna, såsom ett everldeligt minne af riksföreståndaren
Svante Sture, hvilken den 2 Januari 1512 afled i Westerås och
begrofs i denna kyrka. Den är 1852 renoverad på biskop C.
E. Fahlcrantzs bekostnad och försedd med förgyldt
bildhuggeri-arbete. Trenne andra åldriga altartaflor, ehuru mindre, äro
skänkte af biskop Otto Svinhufvud, och hvilka prydt de många
kor, som här under medeltiden funnits. Altarbordet består af
en marmorskifva, förärad till kyrkan år 1271 af biskop Carl.
Kyrkans hvalf uppbäres af 35 pelare.
Bland epitafier märkes i första rummet det öfver Erik XIV,
uppsatt af Gustaf III. Det består af en sarkofag af svart
marmor, hvilande på en upphöjd fotställning och försedd med en
passande inskrift. Gustaf III lät deijemte från Johan III:s
monument i Upsala domkyrka taga kronan och spiran, samt fästa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
