Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bocken eller efter dess egare, som man förmodat hafva hetat
Kåre. Till bevis härför har man framdragit en mängd
orts-namn, ståsom Kårarfvet, en by, som lydt under Torsång,
Kår-arfshytta, som legat vid Gammelberget och som förmenas hafva
varit den äldsta vid grufvan, förutom Korarsbacken,
Korsgår-den, Kårby m. fl. Märkligt nog lärer bock på finska heta
Kauris. Bockbacken, Bockbaggevägg och Bockklinten äro från
äldre tider bekanta ställen vid denna grufva, och många vilja
påstå att första upptagningen skett icke långt derifrån, mellan
det förfallna Carl Gustafs Och Regeringsschacktet, hvarest alltid
funnits röd jord, innan det stora raset skedde. Om emedlertid
icke urinnevånarne i Sverige kallats finnar, så skulle grufvan
på långt när ej vara så gammal, som man förmodar, och som
är troligt, emedan vår historia ej uppger någon beröring mellan
oss och denna nation, förrän under Erik den Helige eller i
medlet af tolfte århundradet. I en af Carl IX, såsom hertig,
år 1593 utgifven stadga, nämnas "bergsmännorne här vid
Kåre-bergit”, och i en relation om Kopparbergs grufva af 1663 säges,
att för 30 till 40 år förut skulle man sällan höra någon gammal
honde, då han talade om Kopparberget, benämna det annat än
Kårberget. Den enklaste och måhända med sanningen mest
öfverensstämmande förklaringen är, att ordet Kopparberget
förekommit landtfolket för långt och att de derföre, såsom man vid
otaliga andra tillfällen sett, i dagligt tal förkortat det till
Kårberget. Benämningen Stora eller Gamla Kopparberget har det
bekommit för att skilja det från Nya Kopparberget i Örebro län.
Hvad egarne till detta bergverk vidkommer, så är det möjligt
att det i början af trettonde seklet tillhört Folkungarne, emedan
i Helge Ands Holms beslutet år 1282 bestämmes, att
"Folkungarne, som hade bergverk under sig, skulle sådane till
konungen öfverlämna." Att biskoparne i Westerås under katholska
tiden haft stora andelar af Kopparberget, är af gamla
handlingar bestyrkt, äfvensom man af historien känner, att drottning
Margaretha 1396 fick det i morgongåfva. Det äldsta privilegium,
som ännu finnes qvar, är det för "Kopparbergsmännerne" 1347
af Magnus Eriksson eller Smek utfärdade, hvilket sedan Erik
af Pomern år 1413 samt efter honom nästan alla följande
re-genter bekräftade. Uti detta äldsta dokument heter det, att
privilegierne äro förunnade, emedan de fordne bref och
privilegier "voro komne i vangömmo", hvarutaf grufvans höga ålder
bäst kan bedömmas. Dess fordna och närvarande utseende är
ganska olika. I förra tider var nemligen grufvan indelad i
trenne arbetsrum: Skepps-, Blank- och Bondstöten. Hvar och
en af dessa sänkningar hade 80 till 90 famnars djup, och hade
så många rum och orter, hvilka slutligen blifvit så genombrutne,
att man kunnat komma på 180 å 100 famnars afstånd, hvarvid
man deijemte hade den oforsigtigheten att lenrna ganska svaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
