- Project Runeberg -  Försök till beskrifning öfver Sveriges städer i historiskt, topografiskt och statistiskt hänseende / Del 1. Svea rike /
243

(1855-1860) [MARC] Author: Thure Gustaf Rudbeck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bergfästen eller pelare. Följden af detta okloka förfarande lät
ej länge vänta på sig. Aren 1655, 1675 samt tvenne gånger
1686 skedde ras, ehuru icke så betydliga, men då icke
desto-mindre arbetet fortsattes på samma sätt, skedde slutligen tvenne
förfärliga ras den 25 April och 24 Juni 1687, hvarigenom stora
grufvan igenfylldes och bildade den nu så kallade Stöten, det
vill säga den ofantliga öppning af 200 famnars längd, 110
famnars bredd och 50 famnars djup, som nu ligger i dagen. Efter
denna olycka afstannade grufbrytningen någon tid, konster och
uppfordringsverk förderfvades och grufvan stod under vatten,
till dess schackt, stollgångar, trummor och förtimringar hunno
anläggas, hvarigenom den slutligen återkom i det stånd, att
den kunde bearbetas på sätt som nu sker. Den sednaste olycka,
som träffat grufvan, var, då sista dagarne af 1854 elden kom
lös djupt ned i densamma, en eld, som icke kunde släckas
förrän efter 14 dagars förlopp eller i början af innevarande år.
Skadan beräknas till omkring 2,000 R:dr Banko.

Grufvans afkastning har varit högst olika vid olika
tidpunkter. Den rikaste afkastning gaf den dock före det stora
raset. 1 konung Carl IX.s tid besteg sig tillverkningen till
mellan 42 och 45,000 skeppund, hvarföre han äfven befallte
att grufvan skulle kallas Sveriges Lycka. Ar 1650 var
tillverkningen dock högst och uppgick då till 20,321 skeppund.
Från 1633 till 1690 besteg den sig vanligtvis till 41 å 42,000
skeppund, och öfverhufvud har den under de 128 år, som
for-lupit mellan förstnämnde år och 1761, gifvit en afkastning i
medeltal af 9,615 skeppund. Under Carl Xll:s regering nedgick
den till omkring 6,000 skeppund, hvilket den sedan icke ens
upphunnit. Från 2,644 skeppund, som den 4842 utgjorde, steg
den under 1847 till 3,567 skeppund, hvilken ytterligare 1850
uppgått till 4,976 skeppund, så att den under dessa 3 år med
1,674 skeppund i medeltal årligen öfverstigit tillverkningen under
de 5 föregående åren, till hvilket gynnande resultat man kommit
genom grufdriftens bättre ordnande. Dess afkastning, som 1851
var 4,922, 4852: 4,&89, 1853: 4,277 skeppund, och under det
från den 1 November samma år förflutna bruksåret varit 4,752
skeppund, har således i medeltal utgjort omkring 4,700 skeppund
årligen. — Gruflotter eller så kallade fjerdeparter hafva tid efter
annan undergått betydlig förändring. I Gustaf l:s tid delades
grufvan i 20 par, hvarje par i 4 helfjerdingar, och dessa åter
skulle hvardera bestå af 4 fjerdeparter, hvilket tillsammans
utgjorde 80 helfjerdingar eller 320 fjerdeparter. Vid början af
Carl IX:s regering nämnas 30 gamla och nya bergsmanspar eller
120 helfjerdingar; år 1600 tillädes ett par, som 1603 ytterligare
ökades med 2 par. Men dessa blefvo snart ännu flere, ty vid
föreningen 4607 mellan konung Carl och bergslagen fastställdes
de till 6&. Konungen skuUe då ega fjerdedelen i grufyan och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:25:02 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tgrftb/1/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free