Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En fabelaktig händelse tilldrog i samma århundrade nära
denna stad, en strid, långt fabelaktigare än slaget vid Narva,
och hvilken, såsom ingripande i fäderneslandets historia, bidrog
att bestämma dess Öde. Mot den olycklige Carl Knutson hade
Erik Carlson Wase tagit till vapen, såsom en bland de många
kronpretendenterne, och ehuru han en gång blifvit slagen af
konungens medhållare och fränder, Sten och Nils Sture, visste
han genom förrädare anställa myteri i deras här, så att de måste
draga sig upp åt Dalarne. I början af 1470 drog nu Erik
Carlson efter dem med en välrustad här, som skall hafva
uppgått till 30,000 man, och rastade i Hedemora, hvarom
rimkrönikan förtäljer med orden:
Hanemora är en lilen stader;
Der var Erik mycket glader.
När han nu skullo draga vidare, mötte han straxt på andra
sidan om staden Sten Stures förtrupper, men icke aktande det
stora antalet, reste denne genast dalabaneret, ehuru han endast
hade 500 man med sig. Erik Carlson började utan betänkande
anfallet, troende sig lätteligen kunna qväsa denna lilla hop,
men Sturen hade valt en ganska fördelaktig ställning och
försvarade sig manligen. Striden slutades så, att den stora hären
blef totalt slagen och att så många blefvo nedgjorde, det man
på valplatsen skall hafva funnit 1,500 pansar* Vid Narva var
en mot 10, här var, enligt uppgift, en mot 60.
Då Gustaf Erikson, efter sin första äfventyrliga färd till
Dalarne, hade dragit till Gestrikland, för att utföra sitt stora
befrielseverk, samlade under tiden Didrik Slaghök, Gustaf Trolle
och Jöns Beldenacke en här, hvarmed de ryckte mot Dalarne.
Tillika inbröt på samma gång några hundrade norrmän öfver
fjellen. Desse blefvo af dalkarlarne dels slagne vid Skottmyran
i Mora, dels vid Österby eller Mälby ej långt ifrån Hedemora,
hvarom det heter i en åldrig sång:
”Sen Danskom vi klyfvit ad Mädelby,
Vi forum mast forl för Hedemorby
Och satlum varir fanur högt up ad sky.”
Vid återkomsten från Gestrikland begaf sig nu Gustaf till
Hedemora, hvarest han inöfvade sin här att föra vapen, lät
smida långa pikar med starka hullingar och skarpa eggar, hvilka
kallades Ljuranglar, samt Öfvade folket att marchera i slutna
leder och bryta igenom rotar. Tillika lät han slå klippingar, i
värde lika med konung Christierns mynt, och hvilka på ena
sidan hade en beväpnad man och på den andra 2 dalpilar.
Dessa svarade mot ett svenskt öre, kallades Dalklippingar och
myntades med handkraft. Detta 1521 af Gustaf Erikson anlagda
mynthus begagnades för detta ändamål ända till 1583, då det
såldes till en enskild. Från Hedemora drog Gustaf till Westerås
för att fullborda sitt stora värf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
