Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
befolkningen bortrycktes. Hertig Johan af Östergöthland bekräftade
väl 1609 de omnämnda privilegierna samt rättighet för
invånarne till sjöfart från Norrköping och Söderköping, men betog
dem den handel med utlänningen konung Johan derstädes
medgifvit, af det egna skäl att det i Sveriges lag uttryckligen var
förbjudet att gäst handlade med gäst.
Liksom en mängd andra af landets städer har äfven
Linköping Gustaf Adolf att tacka för synnerligen mycket. År 1620
bekräftade han dess privilegier, 1627 inrättade han gymnasium,
som då delades i 2 auditorier, ett för majus och ett för minus
gymnasium, och 1630 fick staden af honom tillökning på sitt
område, derigenom att flere gärden tillerkändes densamma. Vid
denna tid erlade ännu staden mindre i skattebidrag än
grannstäderna Norrköping och Söderköping, men dock mer än
Wadstena och Skeninge.
Visserligen lät drottning Christina anbefalla en ny
gaturefning, som försiggick åren 1642 och 1644, men uppmätningen
endast af Storgatan blef, i anseende till många lokalhinder, ej
fullbordad förrän 1655. I följe häraf förändrades äfven broarnes
läge. Så väl gamla eller stora Stångebro, som den mindre af
samma namn, borttogs nu och den nuvarande bron började 1646
att anläggas, ehuru dess byggnad medtog flere år. Efter många
tvister bekostades den af Åkerbo, Bankekinds. Hanekinds och
Walkebo härader, sedan det vid noggrann undersökning
befunnits, att allmogen så väl byggt, som från urminnes tider
underhållit den gamla, emedan den legat på landsbygdens egor. Åren
1779 och 1780 uppfördes nya bron af sten med 3 hvalfbågar. Den
har 86 alnars längd och 12 alnars bredd.
Om stadens tillstånd vid denna tid kan man någorlunda
döma genom uppgiften att den 1682 hade 7 till 8 rådmän,
47 handtverkare i mer än 20 yrken och 56 andre borgare. Den
innehade 27:de rummet bland rikets städer. Det vill synas
såsom man vid Carl XI:s reduktion mera fästat sig vid personer,
än korporationer, och detta är troligen orsaken, hvarföre
Linköping så skonsamt tyckes hafva öfverstått den.
Huruvida gaturefningen fullständigt hunnit försiggå till
slutet af detta sekel är tvifvelaktigt, då branden 1700 gjorde slag
i saken. Denna förfärliga tilldragelse uppkom natten emellan
den 29 och 30 Januari genom mordbrand. En dräng, i tjenst
hos tullnären A. Lindström, hvars hus låg vid Stortorget,
kastade af hämnd mot sin husbonde, ett brinnande ljus på höskullen.
Drängen blef väl gripen och dömd till döden, men dog i fängelset.
Emedlertid afbrann vid detta tillfälle hela staden, med undantag
af S:t Kors- och Tanneforsqvarteren. En ny plan för staden
stadfästades nu samma år af Carl XII, men karakteristiskt är det
förbehåll, som dervid gjordes att, i anseende till de lemnade
frihetsåren, skalle intet enda hus förskonas från rifning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>