- Project Runeberg -  Försök till beskrifning öfver Sveriges städer i historiskt, topografiskt och statistiskt hänseende / Del 2. Götha rike /
7

(1855-1860) [MARC] Author: Thure Gustaf Rudbeck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jöran Posse. Hela polska artilleriet blef nu eröfradt och inom
kort var flykten bland konungens trupper allmän. Efter sägen
skola de hafva lemnat 2000 man på platsen, då hertigens
förlust knappast utgjorde lika många hundrade. Härpå följde en
förlikning de konglige fränderne emellan, hvarvid den nesligaste
punkten var de svenska rådsherrars utlevererande till hertig
Carl, hvilka varit på konungens sida. Knappast mindre skamlig
var den senares brådstörtande afresa, hvilken snarare liknade
en flykt, än ett frivilligt återtåg.

Men om ej stället för ett lika blodigt uppträde, var
Linköping dock 2 år derefter skådeplatsen för ett långt mera
afskräckande och fasaväckande, än det till och med ett slagfält erbjuder.
Ständerna hade på en riksdag derstädes uppsagt Sigismund tro
Och lydnad samt utsett hertig Carl till riksföreståndare, hvilken
nu församlade en domstol utaf 156 personer, sammansatt af adel,
borgare och bönder, inför hvilken de omnämnde rådsherrarne
ställdes, öfverläggningarne voro icke långa, ty hertigen hade
genom flera föregående blodsdomar injagat skräck i allas sinnen,
Några af de anklagade blefvo visserligen öfverlemnade till
hertigens eget godtfinnande, tvenne andra dömde att sitta i fängsligt
förvar till dess ständerne nästa gång skulle sammankomma, men
6 blefvo dömde att dö för bödelssvärdet. Oaktadt alla
närvarande biskopars förböner samt knäfall af de lifdömdes hustrur
och barn, förblef dock hertigen obeveklig. Domen verkställdes
äfven ofördröjligt på 5 af de ädlaste och klokaste män Sverige då
hade att uppvisa, nemligen Gustaf Baner, fader till den sedan så
berömde fältherren, äfvensom Sten Baner, Erik Sparre, Thure Bjelke
och Bengt Falk. Alla de öfrige, 8 till antalet, hade äfven, ovisse
om det öde dem förestod, i ett Öfvermått af grymhet blifvit
utförde till afrättsplatsen, det så kallade jerntorget, nu mera
stadens vestra torg, men då Axel Kurck nu i sin ordning gjorde
sig redo att stiga fram för att böja sitt hufvud under svärdet,
framträdde en härold och utropade nåd. Emellertid var den
närmaste följden af denna onödiga grymhet 4 tröstlösa enkor och
22 faderlösa barn. Till ett minne ser man ännu på den plats,
der detta tilldrog sig, en röd gatsten omgifven af en krets dylika.

Från denna stund har dock Linköping förskonats för sådana
blodiga uppträden, om det än blifvit hemsökt af andra olyckor,
såsom de gånger vi förut nämnt, då smittsamma sjukdomar der
grasserat, eller af eldsvådor, hvilka öfvergått staden. Utom de
ofvannämndå åren, då pesten anställt stora förödelser i staden,
hemsöktes den 1834 af koleran. Af Johan III fick staden 1571
privilegier, hvarigenom, bland annat, tillförsäkrades densamma 12
års skattefrihet; den synes dock ganska långsamt hafva repat sig.
Härtill har troligen mycket bidragit de elakartade sjukdomar, af
hvilka den under början af sjuttonde seklet icke mindre än 3
gånger hemsöktes, och fcvaråf till exempel 1602 halfva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:25:14 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tgrftb/2/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free